måndag 27 april 2015

Hej klimakteriet!

Så igår ringde jag till kliniken och tackade JA till att bli äggmottagare 2 :) och jag kommer redan börja behandlas inför detta på fredag med en spruta Procren som jag ska ge mig själv i magen. Procren är tydligen en långtidsverkande nedregleringsspruta. Det betyder klimakteriet, värmevallningar, viktuppgång och torra slemhinnor. Men hey! vad gör man inte för att nå sina drömmars mål?

Hänger inte riktigt med själv, för det var ju bara en vecka sedan som jag i princip trodde att äggdonationen aldrig skulle bli av. Det svänger fort i den här branschen! 

Längtar så efter att få ruva på en liten fining även om det är jobbiga veckor... Vågar inte hoppas på att få tillbaka något och det sa jag till barnmorskan imorse. Men då sa hon att det fanns goda förhoppningar om att det skulle bli av efter sommaren isf. Och sommaren är ju faktiskt snart här. Idag tex köpte jag en tunnbrödsrulle efter jobbet, eftersom mannen inte är hemma, och satt i parken i solen och åt. Försöker ta vara på tiden, även om livet känns rätt tungrott just nu. Men livet är för kort för att slösas bort! När man blir gammal så vill man ju inte se tillbaka och ångra något. Att vara ofrivilligt barnlös är så otroligt jobbigt men de dagar man känner en liten gnista av energi ska man försöka ta vara på och hitta på roliga saker! Helst saker som inte involverar något med barn. Som att gå på bio, gå ut och äta, ta en drink, promenad, fika... Man mår så mycket bättre efteråt, även om det var jobbigt att komma iväg. 

Men livet kan vara rätt jobbigt även om man har barn. Det lärde jag mig i helgen när jag träffade mina väninnor. Satt och lyssnade på deras klagosång om hur tråkiga deras män är, hur de aldrig hinner något eller har tid för sig själva, att barnen har problem i skolan och utreds för olika diagnoser, hur de blir förälskade i diverse män på jobbet och önskade att de inte hade någon familj...

Efter det har jag känt att, jo, jag har det nog rätt bra iallafall. 

5 kommentarer:

  1. Grattis till att ni är på gång!!
    Vi var också mottagarpar två och det i sig gjorde mig skitstressad och jag var inte så optimistisk. Vem får ut mer än 10 ägg!!?!?!? Med min erfarenhet av ivf så känns det som en stor risk att det inte skulle bli så. Ny rädsla för att ladda med energi, hormonbehandling för att sedan få ett ny misslyckade. Japp. När vi hade kommit så här långt i vår process var jag inte så himla positiv även om jag försökte.

    Hängde faktiskt inte riktigt med när de ringde och sa att det hade blivit 10 ägg och att det skulle bli återförande. Först när jag kom för återförande förstod jag att VI hade fått 10 ägg. Av dessa hade x antal befruktats (minss ej hur många) och att vi skulle få tillbaka ett och hade fått 3 till frysen.

    Nu håller jag tummarna för er och glöm inte att det räcker med ett bra embryo!

    Och jo det är slitsamt med barn. Men inte så slitsamt som att vara barnlös. Trust me.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev du gravid på första försöket med äggdonation? Varför hade ni problem att bli gravida? Om man får fråga? Tack för all pepp! Känns skönt att man inte är ensam.

      Radera
    2. Jag blev gravid på första försöket. Kändes helt overkligt och sedan var jag mer eller mindre toknervös under graviditeten.

      De kunde inte riktigt säga varför jag inte kunde bli gravid med mina egna ägg. De hade markeringar när vi gjorde IVF men inga större fel tyckte det. Men efter ett antal IVF som hade gett låg äggskörd och ingen graviditet så rekommenderade att gå vidare med äggdonation.

      Min äggkvalitet kan alltid ha varit dålig. Svårt att säga. Någon gång i framtiden kanske de rekommendera äggdonation tidigare om de ser den sorts ägg som jag hade. I efterhand så hade de gärna fått rekommendera äggdonation tidigare.

      Radera
  2. Oj vad roligt, det kan gå undan nu! Om ca ett år hoppas jag att det är min tur. Då hoppas jag att du ligger ett år före och skriver kloka blogginlägg om hur man hanterar allting efter den här knepiga infertilitetsresan ;)

    SvaraRadera