Ska jag dö nu?

Så har man vart på en undersökning av underlivet. Har ju blödigt lite till och från de senaste månaderna. Något som KS sa var helt normalt när man går igenom dessa behandlingar. Men jag har även blödigt mellan behandlingar och hade en gnagande känsla av att allt inte stod riktigt rätt till därnere så jag bokade en tid hos privatgyn. Och det gjorde det inte! 

Gynekologen hittade en förändring i livmoderhalsen som han tog en biopsi ifrån. Hade lite små infall av dödsångest när jag låg där. Dessutom har jag någon slags pågående infektion (könssjukdom?) i underlivet som han såg eftersom det var vita blodkroppar i sekretet. Så nu proppar vi i oss antibiotika av olika slag, både jag och mannen.

Har haft problem till och från i några år nu, men aldrig fått någon riktig hjälp. Fått antibiotika utskrivet och så har det gått över men kommit tillbaka efter ett tag.

Just nu känner jag mig så långt borta från en graviditet som det bara går. Ingen baby men kanske cancer och något liten bakterie på besök? 

Med öppen buk

Tjoho! Fick Gyn att skriva remiss till endometrioscentrum för utvärdering av operation. Trodde aldrig jag någonsin skulle önska mig en operation så mycket som nu? Ibland vaknar jag med klappande hjärta och undrar vad det är jag egentligen utsätter min kropp för. Rädslan över att något ska gå "fel" gnager. Någon ska rota runt i mitt inre. Snälla doktorn, slint inte med kniven. Är det värt det?

Ja det är det!

Hellre död än ett liv utan innebörd.