Att acceptera och släppa kontrollen

I veckan som gått började jag känna av en trötthet som inte verkar gå att vila bort. Så fort jag tar mig till med något, tex vika tvätt, blir jag helt vimmelkantig och nästan andfådd och måste lägga mig ner att vila. Igår när jag åkte hem från jobbet gick ögonen i kors och jag kände mig svimfärdig. Jag hoppas att detta beror på hormonerna för det här funkar inte. Jag måste vara alert på jobbet, kan inte vara en zombie. 

Imorgon får vi se om det hänt något med äggblåsorna. Jag har inte kännt någonting i dem tyvärr så det är nog rätt troligt att vi avbryter. Korta protokollet funkade ännu sämre på mig :( nåväl, det är ju alltid värt att testa något nytt! Om vi inte hade testat hade vi grämt oss och undrat hela livet men nu känner jag verkligen att vi försökt ALLT. Man kan bara göra sitt bästa, sen måste ju kroppen sammarbeta också och det kan man inte påverka. Just det här att släppa kontrollen har jag gjort och det känns underbart. Jag kan inte göra mer än såhär och det är inte mitt fel. Livets nitlott hamnade tyvärr på mig när det gällde detta men jag har i hela mitt liv faktiskt haft väldigt mycket som legat mig i fatet också även om jag fått kämpa mycket för det. Jag är en van kämpare och vanligtvis brukar kämpandet ge utdelning men så blev det inte nu. Så nu går vi vidare och jag är mentalt förberedd på att släppa mina ägg. För barn ska det bli, det tänker jag aldrig ge upp <3