lördag 2 augusti 2014

Barn är ingen rättighet

När man kommer in på ämnet barnlöshet med vänner, får man ibland konstiga kommentarer slängd i ansiktet. Jag vet inte vad det beror på, att de som aldrig varit ofrivilligt barnlösa känner att de måste ha åsikter om ens tillstånd? Ibland KÄNNS det som att vissa personer tycker att man ska finna sig i att vara just barnlös. Är det någon som varit med om samma sak?

Nuförtiden diskuterar jag inte något omkring det längre, eftersom det verkar vara ett högst känsligt ämne för människor. Men under den första tiden (för ca 2-3 år sen) så pratade jag lite smått om det med nära vänner. Det var när jag lite löst fantiserade om olika alternativ för barnlösa som jag märkte att det fanns ett motstånd kring detta. I princip så fick jag känslan av en "lev med det" inställning. 

"Alltså jag skulle aaaldrig kunna tänka mig att donera ägg." 

(Nej jag har inte bett dig vara min äggdonator heller!)

"Surrogat är prostitution! I tex Indien dör alla surrogatmödrar efter de fött barn. JAG skulle aaaldrig kunna tänka mig vara surrogat. Man får ju inte äta vissa saker, och inte dricka vin."

(Vem har bett dig vara surrogat?)

Och så den klassiska: 

"Barn är ingen rättighet."

(Fuck you!)

Barn är uppenbarligen en rättighet för dem som kan skaffa dem själva! Blir så LEDSEN när jag tänker på alla barn som råkar illa ut här i världen. Vem sa till dessa föräldrar att barn inte är någon rättighet? Nej, barn är ingen rättighet för oss som aldrig kan få dem.

Ibland blir man ju så förvånad så jag blir stum. Orkar inte heller argumentera med människor som uppenbarligen inte har en aning om helvetets alla kval man går igenom som barnlös. Det som är lite jobbigare är att den här vännen är sjuksköterska. Borde inte folk inom vården vara lite mer finkänsliga för sjuka människor (jo, ofrivillig barnlöshet klassas som en sjukdom. Och endometrios är det definitivt). Men även som vän? Behöver jag säga att den här kvinnan blev gravid en månad senare, efter en vild sommar av diverse festdroger i blodet. Där tog tydligen moralen slut.

8 kommentarer:

  1. Jag håller mina tummar för dej. Jag har ingen förståelse för människor som uttrycker sig på det sättet du beskriver. Antar att det handlar om okunskap. Jag är inte ofrivilligt barnlös men brinner för att hjälpa par till det efterlängtade barn de önskar. Med vänlig hälsning, sjuksköterskan med andra åsikter.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig! Min svärmor tycker att vi ska sluta med ivf för vi fått minus efter vårt plus. De har ingen aning om något alls! Kram på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vissa verkar ha svårt att känna empati. Man ska kämpa sålänge man orkar! Kram

      Radera
  3. Så himla bra skrivet! Jag blir så arg när jag tänker på en vän till min man som hade mage att säga till oss att fundera om det inte fanns något annat än barn som kunde göra oss lyckliga om surrogatmamma var vårt enda alternativ. Hon var gravid i fjärde månaden och jag var väldigt sugen på att säga att i så fall kanske du kan hitta något annat som gör dig lycklig och ge ditt barn till oss. /barnjakten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt! Någon som aldrig har haft svårt att få barn kommer aldrig kunna sätta sig in i känslan av hur det känns att kämpa som en tokig för något som de fixade på ett kick. Kram

      Radera
  4. Ohh vad jag känner igen mig! En "väninna" sa till mig under en tjemiddag att par som inte kan få barn är inte menade att få barn. Jag kontrade med att fråga om pedofiler är det? Innan jag stormade ut ur rummet. Jag minns fortfarande känslan av total ilska och hopplöshet den där kvällen. Folk vet inte tt skit rent ut sagt!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför säger man så till en vän? Det är ett handikapp. Inte säger man väl till någon i rullstol att det inte är meningen att personen ska kunna gå?

      Radera