torsdag 20 november 2014

Hydrosonografi

...om två veckor. Yes! Ett steg närmare...nånting :-D Ska bli intressant och se vad man kan lägga till i sin infertilitetslista den här gången (jag vet, sjukt bitter hehe). Nej, men hoppas de inte hittar någonting för då svimmar jag. Nästan så jag hoppas att det är mina ägg som är värdelösa. Är så himla rädd för cancer. För det betyder ju att jag måste operera bort allt. Och då kommer inte ens äggdonation vara ett alternativ.

Läser i lite bloggar om tjejer som precis börjat sin ivf resa som nojjar över att ivf inte kommer fungera för dem. Vill bara säga att glöm bort det! Faktum är att de flesta som håller på med ivf faktiskt får sitt barn tillslut. Anledningen till att man kan läsa flera bloggar där det inte (ännu) fungerat är pga att vi, efter många och långa år av behandlingar, behöver en ventil. Därav bloggarna. Den största andelen som lyckas direkt med ivf börjar aldrig ens blogga! De hänger på forum som Familjeliv eller Min bebis, blir gravida efter 1-3 behandlingar och lever familjeliv. En värld låångt bort från allt vad ivf-bloggar heter. Den här bloggen kom inte till för att skrämma upp ivf rookies, blir uppriktigt ledsen när jag tänker att det skulle kunna vara så. Den här bloggen kom till av högst personliga skäl, ett ställe för mig att bearbeta alla jobbiga känslor som infertiliteten innebär. Så jag inte skulle bli galen. Och jag tror att det har hjälpt. Det var åtminstone det mina vårdare påstod när de släppte ut mig från psykvården :-P




4 kommentarer:

  1. Och jag tänker att det är sant det du skriver om att många lyckas med ivf och att man ej ska skrämma iväg personer som precis börjar. Dock tänker jag mig att "nybörjare" håller sig på familjeliv och när det inte går som man vill breddar man sitt sökande och hittar mer likasinnade. Så tack för din blogg, den ger mig och säkert många andra en känsla av gemenskap!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina ord som sätter mitt i prick. För exakt så är det. Det är skönt att veta att man inte är helt ensam i kampen. Även om det väldigt många gånger känns så.

      Radera
  2. Bra skrivet! Jag tror det är precis som du säger, att många av oss som bloggar är dem som tyvärr inte lyckats de första gångerna. Jag började själv blogga inför min femte behandling. Förstår även att det kan avskräcka folk, att så många tjejer får hålla på så länge. Jag började söka information på nätet redan efter 3-4 månader av "naturliga försök" och hittade då alla möjliga ivf-bloggar och lärde mig allt om behandlingar och mediciner. Med det kom även berättelserna om allt som kan gå fel under en graviditet. Men jag tycker att bloggandet har hjälpt mig mycket. Det är skönt att bara få bekräftelse på att man inte är ensam med alla tankar och känslor.

    SvaraRadera
  3. Bra inlägg!

    Jag tycker det finns en bra blandning av ivf-bloggar och oavsett var en befinner sig på den egna ivf-resan och hur lång/kort den blir är det nog ändå det vi alla har gemensamt: ovissheten och rädslan för hur den kommer sluta. Och jag håller verkligen med. Det oerhört fina stöd och den värme som kommer till en genom bloggandet är överväldigande! Vilken pepp alltså – både i de mörkaste och ljusaste stunderna!

    SvaraRadera