lördag 8 november 2014

Det oundvikliga

Ibland händer det saker i livet som gör att prioriteringarna ändras om helt. Just nu är det en sådan tid. Tanken på barn känns sekundärt. IVF känns sekundärt. Allt jag känt de senaste tre åren har kollapsat och betyder knappt någonting längre. Det är en konstig känsla, för min barnlängtan har (och är) så otroligt stark. Men inte idag, och inte i morgon. En annan sorg har tagit över. Att man aldrig kan lära sig uppskatta det man faktiskt har! Så ledsen, så ledsen.... 

12 kommentarer:

  1. Oj, jag förstår av inlägget att det hänt nåt jobbigt. Jag vet inte vad och du behöver ju inte skriva det rakt ut om du inte vill (såklart). Jag har själv varit i en liknande situation för 1½ år sedan, vi kämpade för att få barn men när en släkting gick bort under tragiska omständigheter ändrades hela perspektivet på vår egen situation. Ta hand om dig så gott du kan. Kram

    SvaraRadera
  2. Vad som än har hänt tänker jag på dig! Ibland får det väsentliga i livet en annan mening! Kram på dig

    SvaraRadera
  3. Känner igen det där! :-/
    Många styrkekramar

    SvaraRadera
  4. Många kramar till dig från mig! /MRE

    SvaraRadera
  5. Jag har följt din blogg länge...vi har kämpat i snart fyra för att få barn i fyra år nu... snart dags för femte ivf:en från start igen. Blev så ledsen när jag såg på din blogg att ngt hänt. Det är så kusligt när livet knackar på dörren och vill komma emellan. Jag hoppas att du snart orkar skriva fler inlägg! Till dess så tänker jag på dig! Kramar Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för omtanken! Jag hoppas att det blir er sista ivf behandling och att den lyckas :) kramar

      Radera