Allt gick hur bra som helst på inskrivningen och vi gick därifrån fyllda av hopp. Vi fick träffa en annan läkare den här gången så jag passade på att luska lite om kirurgen som ska operera mig. Enligt den läkaren är min kirurg deras bästa och den som är van att operera när tarmar är inblandade. Jag tog även upp min rädsla över att vakna upp och upptäcka att inget hade gjorts eller tagits bort (som sist på Sophiahemmet), men det sa han var väldigt liten risk, då min kirurg är väldigt envis och varker brukar ge sig vid "första, andra eller ens tredje taget" som han uttryckte sig.
Allt känns så otroligt bra och skeptiska jag börjar verkligen lita på att jag är i goda händer. Drömde även inatt att mina äggledare hade avlägsnats och kände mig så lättad. Helt sjukt egentligen att jag önskar det, de flesta kvinnor gråter då de får ett sånt besked, men för mig känns det som att mina äggledare är kapare och min livmoder är gisslan. Så om två veckor startar projektet att återta kontrollen över min kropp. Kaparna ska förintas och jag ska bli gravid. Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar