Vaknade tidigt imorse med återkommande kramper i magen. Förstår inte riktigt vad det kan vara men igår kväll tog jag Dyxofermen på tom mage så funderade på om det kunde ha något samband. Iallafall sjukskrev jag mig idag OM det skulle vara magsjuka så idag har jag haft massor av tid att tänka på just detta med äggdonation.
Det är lätt att bara kasta sig in i saker när man är desperat utan eftertanke, har jag märkt, de här barnlösa åren. Hela tiden vill man vara på "G" med nästa behandling och planering. Vakuumet där mittemellan är det man fruktar mest av allt. Men här är mina tankar om äggdonation:
Positivt
* Större chans för oss att faktiskt få ett barn
* Det kommer vara min mans genetiska barn
* Jag kommer få uppleva en graviditet
* Barnlösheten och att känna sig utanför samhället kommer vara ett minne blott
* Ett nytt liv väntar oss!
* Jag vet att jag kommer älska det lilla barnet över allt som finns
Negativt
* Barnet kommer inte ha några likheter med mig (om det är negativt eller positivt vet jag iofs inte)
Det positiva överväger ju såklart det negativa eftersom jag troligtvis ändå aldrig kommer kunna få ett genetiskt barn, men det finns också en oro inför situationer som kan uppstå när ett barn inte är lik sin mamma. Att tex bekanta som man inte känner så väl, som inte vet om äggdonationen, kommenterar och undrar varför barnet är så olikt mig utseendemässigt. Hur hanterar man det? Är det bäst att bara vara helt öppen med det inför alla som undrar eller låtsas man som att det regnar? Jag tycker att folk i allmänt egentligen inte har med det att göra, men om det blir så tydligt att det inte är mitt genetiska barn? Jag kommer ta upp dessa frågor med kuratorn, men vill framförallt höra från andra som fått barn genom äggdonation och hur de har tänkt kring detta och om det uppstår situationer som man kanske inte hade tänkt på innan? Berätta gärna isf.
Jag har ingen egen erfarenhet av ÄD men har läst i flera sådana bloggar att folk snarare kommenterar att barnet är så likt mamman även fast det inte är möjligt. Min känsla är att folk vill hitta gemensamma nämnare. Det kanske ändras när barnet blir större. Men oavsett så är det viktiga tankar att reda ut! Kram
SvaraRaderaJo, det har jag också hört. Men jag är i en liten speciell sits då jag inte ser etniskt svensk ut. Och i Sverige är det väldigt dåligt med utländska donatorer... Kram och tack för synpunkt :)
RaderaVi funderar över ÄD oxå! Vet många som kommer till mitt jobb som misslyckats med egna ivf men som lyckas med ÄD! KRAM PÅ DIG
SvaraRaderaÅh! Vad jobbar du med? Hoppas hoppas ÄD är svaret för oss. Kram på dig med :)
RaderaJag väntar i kö på ÄD utomlands och har också en massa funderingar och orosmoln som hänger över mig..
SvaraRaderaNär det gäller likhet och risken att någon ska förstå att barnet inte är mitt genetiskt tänker jag så här: bebisar är oftast mest lika sin pappa. Är barnets pappa etnisk svensk kommer ingen tänka på att barnet ser ut som honom och inte som dig, det kanske det skulle gjort ändå. För mig är sitsen tvärtom, att pappans familj har ett lite o-svenskt utseende (GALET att man börjat tänka i de här banorna, jag känner mig som en rasbiolog redo att mäta kranier :) ), så vi har avsiktligt valt ett land där de ser ut som honom och inte som mig. Då tänker vi att alla eventuella drag hos barnen från mamman ska uppfattas som släktdrag från min mans familj.
Åh, om man bara kunde få ta en mysig fredagskväll med sin man och så blir det barn, som för "alla andra" utan alla dessa beslut och orosmoln!
Det är sant det där med likheten med pappan. Min syster har två barn som är väldigt lika deras pappa men ju äldre de blir så blir de bara mer och mer lik henne. Är det lång kö för äggdonation i "ert" land?
RaderaDet är ca 1 års väntetid men har man tur kan det gå mycket fortare och har man otur kan det ta längre tid.
RaderaJag är lite orolig över det där med likheten såklart och berättade det för vår läkare på ÄD-kliniken. Han berättade att han och hans fru har blå ögon, men att deras gemensamma barn har bruna ögon. Att man aldrig vet, att till och med helt vanliga genetiska barn kan bli olika sina föräldrar på sätt som man inte trodde var möjliga. Det gjorde mig lite lugnare, på något konstigt sätt :)