Jag antar att den personen har endometrios. Min mensvärk är definitivt uppe bland topp tre på smärtskalan. Jag har haft kramp i gallgångarna en gång och mitt knä har hoppat ur led och den smärtan var värre men kortare då jag av ren reflex slog tillbaka knät på plats igen. Men det är de enda.
Först av allt brukar magen balla ur. Jag springer mao på toaletten stup i kvarten någon dag/dagar innan mensen börjar. Sen brukar jag nästan ALLTID vakna på natten eller riktigt tidigt på morgonen av att det spänner i hela nedre delen av magen och i alla dessa år lurar mitt halvsovande "jag" mig själv att det "visst kommer gå över". Och sådär håller det på tills jag får en käftsmäll av en värk som stegrats successivt under några timmar till nivåer där det känns som någon ordagrant kokar mina inre organ i magen och rör runt med en slev. Jag sätter mig upp, kräkfärdigt och vimmelkantig stapplar jag, stönandes av smärta, ut i köket för att desperat proppa i mig piller. Vad som helst duger i denna stund kan jag lova. Helst flera av varje sort och så starkt som möjligt. I det ögonblicket när smärtan skär genom kroppen tänker man inte logiskt. Sen fortsätter denna skärseld i flera dagar. Ja, så har det sett ut en gång i månaden för mig i många år. Jag lärde mig leva med smärtan.
Jag kommer ihåg när jag var runt 23-24 och det onda nådde såna nivåer jag aldrig upplevt då. Jag satt på golvet hemma och fick kraftig frossa av smärtan och mina läppar var kritvita. Min dåvarande pojkvän ringde ambulansen. Men samtidigt som han pratade med personen på 112 så började värktabletten verka och jag bad honom lägga på luren.
Det är värktabletterna som har hjälp, men även stjälpt mig. Jag har reagerat bra på smärtstillande vilket har varit skönt i stunden. Men det har tyvärr bidragit till att det tog så lång tid för mig att få en diagnos och hjälp. Om jag hade fått diagnosen tidigare hade endometriosen kanske aldrig hunnit sätta sig på tarmen. Tarmen som ger mig extrema trängningar med blod och slem. Den kanske aldrig hade hunnit ge mig alla dessa sammanväxningar i buken. De sammanväxningarna som blockerade mina äggledare. Den kanske aldrig hade gått så långt att jag blev tvungen att operera bort chokladcystor från min äggstock. Äggstocken som krympte ihop och slutade producera nya ägg.
Om jag hade fått diagnosen tidigare så hade jag kanske varit mamma nu.
Mensen är här. Jippi.
Åh... det här inlägget var som att läsa om mig själv... Du sätter verkligen ord på hur det är. Jag svär inte ofta men den här sjukdomen får svordomarna att flöda fritt - för det finns verkligen inte ord för hur mycket jag avskyr vad endon gör med oss.
SvaraRaderaMassor av kramar till dig!
/Hedwig
Ja det är inte ok! Förut har jag varit ledsen men nu blir jag arg istället. Tack för en bra blogg om endometrios :) kram
RaderaDet låter helt förfärligt det du går igenom. Jag har alltid haft kraftig mensvärk så jag känner lite igen mig i det du skriver men på en annan del av smärtskalan. Sorgligt att behöva tänka på vad som kunde ha varit. Kram
SvaraRadera