Kondom, djävulens påhitt?

Har stått i kö för adoption i ett halvår nu och får trevliga nyhetsbrev med information från föreningarna. Det som slår mig är hur otroligt lång tid det faktiskt tar för en adoption att gå igenom. Vägen tills man håller i sitt barn känns som en oändlighet och en dag, typ. Snittet verkar vara 4-5 år sammanlagt från det man blivit medlem pga långa köer och få barn från länderna (0-2 år). 

Hur kan det vara så? Jag menar, med ALL hjälp man kan få idag genom IVF, äggdonation, spermiedonation, ja tom embryodonation och surrogathjälp. Borde inte köerna minska istället? Flera länder som tex Indien har stoppat utlandsadoptionerna (med reservation för SN= special needs) så det drar väl ner snittet på barn som behöver ett hem antar jag, men hjälpen vi får idag borde väga upp det kan man tycka. Kanske är det tvärtom, är det VI som blivit för infertila som gör att barnen inte "räcker till"? Eller så antar jag att folk äntligen börjat använda preventivmedel. Kondom, ett satans otyg för oss infertila :)