Visar inlägg med etikett ivf. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ivf. Visa alla inlägg

fredag 27 december 2013

Vägskäl, tårar och robotar

Så närmar sig det nya året med stormsteg. Inte trodde väl jag att jag fortfarande skulle vara barnlös 2014. Jag trodde absolut att vi skulle lyckas, kanske inte efter första eller andra försöket, men kanske tredje kunde man hoppas på eller i varjefall femte?

Och här sitter jag fortfarande på ruta ett efter 1,5 års krigande i ivf karusellen. Det har varit mycket kämpande i motvind, många tårar och nedslag. Men jag har rest mig på 9,5 varje gång. Även om det har varit nära att jag legat nere för räkning ett antal gånger. 

Så vad säger vi om framtiden då? Jo, jag har bestämt mig för att försöka få en second opinion angående en operation av min äggledare. Den ska väck! Annars blir det inga fler ivf. Det är ingen idé. Jag är helt övertygad om att det är min säcktuba som sätter käppar i hjulet för mig. Har gjort väldigt mycket research på detta. En blogg jag hittade, vars författare gjort resultatlösa försök i 13(!) år. En operation av två äggledare fyllda med cystor och sammanväxningar senare är hon nu gravid för andra gången inom ett år. Vilken kämpe! När jag hittade hennes blogg fick jag återigen hopp. Nu gäller det bara att lyckas få till en operation. 

Den 9e januari ska vi till ivf kliniken för starten av det tredje och sista försöket på KS. Då kommer jag fråga om en remiss till endometrioscentrum. Utan säcktuban kommer jag känna att jag har en chans. En stor chans att nå våra drömmars barn. 

Det finns olika sätt att operera på. Antingen genom titthål, men det har jag gjort och det gick inte att göra så mycket pga sammanväxningarna i buken. Så då finns det två andra tekniker: öppen bukkirurgi och robotkirurgi. Jag hoppas på det sistnämnda. Så sci fi att bli opererad genom en robot! 


fredag 20 december 2013

16 orsaker att misströsta

Under 6 försök har allt som kunnat gå snett gått snett. Maximal otur. Men när oturen blir en rutin, är det fortfarande slumpen? Detta är vad som gått fel sedan vi började med att försöka bli gravida för 2.5 år sedan:

1. Efter 6 mån egna försök på uppmaning av min gyn får jag en tid pga oregelbundna blödningar där hon upptäcker en säcktuba på vänster sida. Remiss skickas till ivf och en första operation bokas. 

2. Efter en titthålsoperation på Sofiahemmet får jag reda på att allt nedanför naveln är en enda röra. Ingenting görs pga för stora risker för tarmen. Dock kommer de åt en liten chokladcysta på höger äggstock som de "försiktigt" avlägsnar. 

3. Får ingen behandling mot endometriosen efter operationen utan går flera månader obehandlad till första besöket hos ivf kliniken och endo. Får fritt spelrum i min mage. 

4. Har på familjeliv själv läst att det är bra att behandla endon med synarela och tar upp detta på första besöket med läkaren på ivf kliniken. Det går hon med på. 

5. Ivf 1 får hög dos menopur, som sägs ska ge mig fler ägg eftersom det var svårt att se de antrala folliklarna genom VUL. Det antogs att jag hade få ägg men enligt prover innan op har jag normalt AMH värde.

6. Ivf 1 resulterar i endast 3 ägg. Dock ett toppfint tillbaka men minus på td. 

7. Ivf 2 resulterar i endast 2 ägg och ingen återföring pga att de inte delade sig korrekt. 

8. Ett nytt AMH prov visar på en störtdykning från 1.3 till 0.34 på 6 månader! Min tidigare operation är troligtvis boven i det hela. När de tog bort cystan tog de även bort mina ägg :( varför blev jag inte varnad för detta?

9. Läkaren börjar diskutera äggdonation men vi vill göra ett sista försök med annan hormonmedicinering.

10. Läser på familjeliv att chanserna att lyckas med ivf minskar radikalt med säcktuba!? Varför har ingen sagt något?
Diskuterar med läkaren som säger att de inte ska göra något åt den. MEN om jag går vidare med ÄD DÅ är det viktigt att fixa den!?

11. Lyckas på nåt magiskt sätt klämma ut 9 ägg med nya hormoner. De hormonerna läkaren sa att det inte skulle bli bättre med!

12. Efter skriverier i tidningarna visar det sig att just den period när jag tog om mitt AMH värde var det något vajsing med deras reagenser så ALLA proverna visade mycket lägre resultat. 

13. Tar upp med flertalet läkare och barnmorskor ang mitt säcktubeproblem dock inför döva öron. Det är bara otur att inget embryo vill fästa i min livmoder säger man. 

14. Kontaktar Falun där de går med på att tömma tuban vid äggplock och köper ett 3-pack. 

15. Av någon outgrundlig anledning hittar de bara 2 ägg ur 7 äggblåsor trots bra östradiolvärden (som visar på fler ägg). Läkarna står som frågetecken. Får ett päronformat litet embryo tillbaka. Sött men nej, det gick inte.

16. Fet 3 Äntligen efter mycket oro att det inte skulle bli någon ägglossning får vi stoppa tillbaka de 2 kvarvarande embryona från frysen på KS men börjar blöda redan på ruvardag 6 :( trodde det var mens utan värk, men 1 vecka efter kom den med buller och bång. 

Nu är jag helt slut av alla negativa besked. Vet inte om jag orkar kriga mer. Själen värker efter en bebis att älska men psyket och kroppen har lagt ner. 

Vill ha barn men vägen är för krokig. Det ser inte ens ut som en väg. Jag får inte ens komma ut på vägen, jag går bara mot en vägg och hoppas att ett mirakel ska ske. Att väggen mirakulöst öppnar sig en dag och att jag får fortsätta gå framåt på den här, till synes, fruktlösa barnresan.

fredag 29 november 2013

"Finnes sorg. Sökes tröst."

Jag kan leva och bete mig som vanligt, men den där sorgen känns som en knytnäve i bröstet. Först blir man ledsen, varför jag? Sen blir man förbannad och vill slå någon, men kan bara slå på mig själv, min kropp som är så oduglig i detta sammanhang att jag bara vill ge den en rejäl omgång! Sen blir man förkrossad när man börjar inse vart detta bär åt. Och efter ett tag ger man upp och blir stirra-in-i-väggen apatisk. Tillslut blir man van vid det där tunga. Man blir inte starkare, man blir bara...van. 

Känner inte så mycket längre när jag passerar en gravidmage. Känns mest obekvämt och som att jag precis passerat en alien. Eller är det jag som känner mig som en utomjording kanske. Har börjat förlika mig med tanken att aldrig få uppleva det där själv. Men ibland känner jag bara att det är så KONSTIGT. Hur kan det vara så svårt? Folk sprutar ut bebisar till höger och vänster. De sociala medierna svämmar över med nyfödda. Känner ingen i min ålder som velat ha barn men aldrig lyckats bli gravid (med elr utan hjälp). ALLA har lyckats!

Ensamheten är jobbig. Dock vill jag inte någon annan detta onda men det är så ambivalent alltihop. 

Jag har börjat forska i sorg. Det finns massor med olika sorger människor går igenom, inte bara när det gäller barnlöshet som jag hade snöat in på. Förlorat barn, cancer, skiljsmässor, förlorad förälder, cancer, otrohet, cancer, missfall etc etc. Cancer är ett återkommande ämne och det är horribelt att läsa om vad människor går igenom. Har blivit en aning morbid, men det hjälper i mitt sorgearbete. Så det får väl vara så. Tillsvidare iallafall. 

lördag 19 oktober 2013

Ångrat mig

Är påväg upp! Mår bättre. Inte tiptop, för det kommer jag inte göra förrän jag håller i vårt barn, men flyter på ytan någonstans mellan molnen och djupet.

Har tänkt om och känner att jag behöver lite paus utan hormoner. När man går igenom ett misslyckande är det så lätt att bli desperat och vilja göra ett nytt försök så snart som möjligt. Men kroppen och psyket hänger inte med så jag ska vara snäll mot mig själv och låta mig vila. Så för ett par dagar sen slutade jag spraya och mailade barnmorskan om mitt beslut. Nu vila. 

tisdag 8 oktober 2013

The broken road

Så här ser den ut. Min resa hittills.

Karolinska 2012-13

IVF1
400 menopur
Endast 2 folliklar
3 ägg
2 befruktade
1 perfekt tillbaka
TD negativt

IVF2
450 menopur
Endast 3 folliklar
2 ägg
1 befruktat
Inget tillbaka då de slutade dela sig :(

Här börjar jag tröttna på dåliga resultat och ber om att få byta hormon.

IVF2b
300 gonal-f + 150 menopur
11 folliklar !
9 ägg !
7 befruktade !
1 perfekt tillbaka och 4 till frysen
TD negativt

FET 1 ostimulerat
1 fint som klarade upptiningen
TD negativt

FET 2 stimulerat
1 fint som klarade upptiningen
TD negativt

Väljer att gå vidare från Karolinska till privat i Falun då de kunde tömma min vätskefyllda äggledare som kan vara dåligt för embryon och hoppas på blastocystodling.

Falun 2013

IVF3
300 gonal-f + 150 menopur
slutar med 150 menopur efter 5 sprutdagar pga för högt estradiolvärde
6 folliklar
2 ägg :( ingen blastocystodling pga för få ägg
2 befruktade
1 fint päronformat tillbaka
TD negativt




måndag 7 oktober 2013

Hur går det till?

Ja, hur går det egentligen till? Varje dag ser jag lekande barn och gravida kvinnor och ställer mig tyst den frågan. Hur går det till? Är mitt uppe i mitt fjärde misslyckad ivf försök. Nåja, tredje om man inte räknar med den där gången det aldrig kom till ET och femte om vi räknar ruvningar totalt. Inte ett enda plus. Inte ens en tillstymmelse. Inte en färgrest.

Träffade mitt livs kärlek för tre år sedan och det första jag tänkte när jag såg honom var:
-Där är han, pappan till mina barn!

Redan efter ett halvår ville vi ha en egen liten och började försöka. Jag visste sedan innan att jag har endometrios. "Några cystor på äggstockarna" sa man. Det visade sig vara en underdrift och en titthålsoperation satte startskottet för denna resa.

Och det enda jag önskar är ett litet plus.