Visar inlägg med etikett fet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fet. Visa alla inlägg

fredag 20 december 2013

16 orsaker att misströsta

Under 6 försök har allt som kunnat gå snett gått snett. Maximal otur. Men när oturen blir en rutin, är det fortfarande slumpen? Detta är vad som gått fel sedan vi började med att försöka bli gravida för 2.5 år sedan:

1. Efter 6 mån egna försök på uppmaning av min gyn får jag en tid pga oregelbundna blödningar där hon upptäcker en säcktuba på vänster sida. Remiss skickas till ivf och en första operation bokas. 

2. Efter en titthålsoperation på Sofiahemmet får jag reda på att allt nedanför naveln är en enda röra. Ingenting görs pga för stora risker för tarmen. Dock kommer de åt en liten chokladcysta på höger äggstock som de "försiktigt" avlägsnar. 

3. Får ingen behandling mot endometriosen efter operationen utan går flera månader obehandlad till första besöket hos ivf kliniken och endo. Får fritt spelrum i min mage. 

4. Har på familjeliv själv läst att det är bra att behandla endon med synarela och tar upp detta på första besöket med läkaren på ivf kliniken. Det går hon med på. 

5. Ivf 1 får hög dos menopur, som sägs ska ge mig fler ägg eftersom det var svårt att se de antrala folliklarna genom VUL. Det antogs att jag hade få ägg men enligt prover innan op har jag normalt AMH värde.

6. Ivf 1 resulterar i endast 3 ägg. Dock ett toppfint tillbaka men minus på td. 

7. Ivf 2 resulterar i endast 2 ägg och ingen återföring pga att de inte delade sig korrekt. 

8. Ett nytt AMH prov visar på en störtdykning från 1.3 till 0.34 på 6 månader! Min tidigare operation är troligtvis boven i det hela. När de tog bort cystan tog de även bort mina ägg :( varför blev jag inte varnad för detta?

9. Läkaren börjar diskutera äggdonation men vi vill göra ett sista försök med annan hormonmedicinering.

10. Läser på familjeliv att chanserna att lyckas med ivf minskar radikalt med säcktuba!? Varför har ingen sagt något?
Diskuterar med läkaren som säger att de inte ska göra något åt den. MEN om jag går vidare med ÄD DÅ är det viktigt att fixa den!?

11. Lyckas på nåt magiskt sätt klämma ut 9 ägg med nya hormoner. De hormonerna läkaren sa att det inte skulle bli bättre med!

12. Efter skriverier i tidningarna visar det sig att just den period när jag tog om mitt AMH värde var det något vajsing med deras reagenser så ALLA proverna visade mycket lägre resultat. 

13. Tar upp med flertalet läkare och barnmorskor ang mitt säcktubeproblem dock inför döva öron. Det är bara otur att inget embryo vill fästa i min livmoder säger man. 

14. Kontaktar Falun där de går med på att tömma tuban vid äggplock och köper ett 3-pack. 

15. Av någon outgrundlig anledning hittar de bara 2 ägg ur 7 äggblåsor trots bra östradiolvärden (som visar på fler ägg). Läkarna står som frågetecken. Får ett päronformat litet embryo tillbaka. Sött men nej, det gick inte.

16. Fet 3 Äntligen efter mycket oro att det inte skulle bli någon ägglossning får vi stoppa tillbaka de 2 kvarvarande embryona från frysen på KS men börjar blöda redan på ruvardag 6 :( trodde det var mens utan värk, men 1 vecka efter kom den med buller och bång. 

Nu är jag helt slut av alla negativa besked. Vet inte om jag orkar kriga mer. Själen värker efter en bebis att älska men psyket och kroppen har lagt ner. 

Vill ha barn men vägen är för krokig. Det ser inte ens ut som en väg. Jag får inte ens komma ut på vägen, jag går bara mot en vägg och hoppas att ett mirakel ska ske. Att väggen mirakulöst öppnar sig en dag och att jag får fortsätta gå framåt på den här, till synes, fruktlösa barnresan.

onsdag 11 december 2013

Blodet

Ja det stämmer, nej jag skojar inte. Idag gick jag upp som vanligt och satte mig på toaletten, gör min grej och automatiskt (så ivf skadad som man är) tittar jag lite nonchalant på pappret efter jag torkat mig och hoppar till. BLOD! Men va i helv*** inte redan!? Detta måste varit den kortaste ruvningen någonsin. Är bara på ruvardag 6 och redan över! Brukar ju ha en cykel på 30 dagar och är nu på dag 23 men helt plötsligt bestämde min kropp att det skulle vi minsann ändra på nu. Dock verkar jag vara befriad från mensvärk vilket jag inte är så van vid eftersom jag har endometrios.

På ett sätt är jag glad (hur konstigt låter det?) för jag slipper en veckas psykisk terror plus att nu kan vi dessutom göra den där resan i februari som vi längtat efter. Men det är ju klart, en bebis hade ju inte varit fy skam...

måndag 9 december 2013

Tanken är snabbare än skuggan

Tycker så otroligt illa om att ruva. Hopp och förtvivlan som byts av om vartannat, känslor som bubblar upp till ytan. Man kan ju förstå hur det känns att leva som manodepressiv ett helt liv. Det är som att allt är svart eller vitt. Min hjärna kan spinna iväg i 180 från en sekund till en annan. Ett litet stick i livmodertrakten och innan den känslan försvunnit har jag redan hunnit tänka dessa saker i ultrarapid: 
-förslag på namn
-vem som ska vara gudmor
-vem som ska vara gudfar
-vilken slags barnvagn
-hur jag ska berätta om graviditeten för min sambo 
-att jag inte ska berätta för någon överhuvud taget på x antal månader

HUR är det möjligt att spinna iväg på det här viset undrar ni? Det undrar jag med. För när jag kommer på mig själv med detta ger jag mig en tankemässig örfil som väcker mig ur mitt dilirium. 

Ruvardag 4 är snart till ända och är idag bitchslappad x antal gånger.

torsdag 5 december 2013

1,5

Idag fick vi två embryon tillbaka eller rättare sagt en och en halv. Den ena hade tappat 2 celler men vi fick tillbaka den ändå. Embryologen kände igen oss och vi är mao nu officiellt stammisar på ivf kliniken. "Nu vill vi inte se er här igen!" Var det sista vi hörde innan vi gick ut från rummet. Det hoppas jag så innerligt också, men det är inget jag förväntar mig.

Nu är alla frysta embryon slut och jag måste säga att vi hade väldigt bra överlevnadsstatus på dem. Alla 4 överlevde men en tappade 2 celler. Ingen graviditet dock så de överlevde att frysas och tinas, men att överleva i min livmoder, det var svårare. 

En sak jag reagerade över var att det var blod på katetern när hon drog ut den. Blev så distraherad av det så jag missade att titta på skärmen när embryona var på plats. Men de ligger väl där inne hoppas jag. Barnmorska sa att man kan ha känslig livmoderhals och att den kan blöda lite. Jag har aldrig gjort det förut dock. Detta är försök nr 6. Helt galet.

tisdag 26 november 2013

Adoption och äggblåsor

Står nu i kö för adoption. Skickade in ansökningshandlingar och mamma fick betala köavgiften detta år :). Någongång ska det väl bli ett barn på ett eller annat sätt. Den här månaden verkar iaf körd. De två dagarna jag inte får ha ägglossning på är onsdag eller torsdag, för då blir återföring på en helg och det går ju inte för då är KS stängt. Var på VUL igår (måndag) och då var den största follikeln 12mm. Hon trodde på fre-lör. Men idag fick jag ett halvstarkt streck och befarar att ägglossningen denna månad kommer tidigt. Nästa månad är det julstängt så ingen återföring då heller. Januari möjligtvis. Hm. Nej nu får det blåsa lite medvind i den här uppförsbacken tycker jag. Snälla lilla äggblåsa, ha inte så bråttom. Vänta tills på fredag!

måndag 28 oktober 2013

Barnlösheten vs mig 1-0

Ringde till Karolinska idag och sa att jag ville köra på ett frysförsök i nästa cykel. Borde få mens inom en vecka, så de bad mig ringa tillbaka när den kommit. Naturlig cykel pga att jag mådde så himla dåligt i den stimulerade. Magen blåstes upp som en ballong, illamående, ont i äggstockarna, ofantligt ont i brösten och bara allmänt krass. Orkar inte må så igen, speciellt inte utan något resultat. Denna gången vill jag ha båda frysisarna tillbaka. De har lovat att diskutera det, så vi får se.

Ber till högre makter: Låt mig ha ägglossning men inte en torsdag eller fredag tack.

Hur mås det då? Jo, det flyter på. Det senaste misslyckandet var riktigt tungt psykiskt. Tidigare har jag varit ledsen och gråtit, men jag har borstat av mig det efter några dagar och lyckats blicka framåt. Den här gången blev jag riktigt deprimerad. Ifrågasatte i princip mitt liv och dess innebörd. Inte sagt att det inte tynger ännu. Jag släpar på tung last. Men efter en tids släpande blir man väl starkare, antar jag.