Visar inlägg med etikett Misslyckat ivf. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Misslyckat ivf. Visa alla inlägg

fredag 20 december 2013

16 orsaker att misströsta

Under 6 försök har allt som kunnat gå snett gått snett. Maximal otur. Men när oturen blir en rutin, är det fortfarande slumpen? Detta är vad som gått fel sedan vi började med att försöka bli gravida för 2.5 år sedan:

1. Efter 6 mån egna försök på uppmaning av min gyn får jag en tid pga oregelbundna blödningar där hon upptäcker en säcktuba på vänster sida. Remiss skickas till ivf och en första operation bokas. 

2. Efter en titthålsoperation på Sofiahemmet får jag reda på att allt nedanför naveln är en enda röra. Ingenting görs pga för stora risker för tarmen. Dock kommer de åt en liten chokladcysta på höger äggstock som de "försiktigt" avlägsnar. 

3. Får ingen behandling mot endometriosen efter operationen utan går flera månader obehandlad till första besöket hos ivf kliniken och endo. Får fritt spelrum i min mage. 

4. Har på familjeliv själv läst att det är bra att behandla endon med synarela och tar upp detta på första besöket med läkaren på ivf kliniken. Det går hon med på. 

5. Ivf 1 får hög dos menopur, som sägs ska ge mig fler ägg eftersom det var svårt att se de antrala folliklarna genom VUL. Det antogs att jag hade få ägg men enligt prover innan op har jag normalt AMH värde.

6. Ivf 1 resulterar i endast 3 ägg. Dock ett toppfint tillbaka men minus på td. 

7. Ivf 2 resulterar i endast 2 ägg och ingen återföring pga att de inte delade sig korrekt. 

8. Ett nytt AMH prov visar på en störtdykning från 1.3 till 0.34 på 6 månader! Min tidigare operation är troligtvis boven i det hela. När de tog bort cystan tog de även bort mina ägg :( varför blev jag inte varnad för detta?

9. Läkaren börjar diskutera äggdonation men vi vill göra ett sista försök med annan hormonmedicinering.

10. Läser på familjeliv att chanserna att lyckas med ivf minskar radikalt med säcktuba!? Varför har ingen sagt något?
Diskuterar med läkaren som säger att de inte ska göra något åt den. MEN om jag går vidare med ÄD DÅ är det viktigt att fixa den!?

11. Lyckas på nåt magiskt sätt klämma ut 9 ägg med nya hormoner. De hormonerna läkaren sa att det inte skulle bli bättre med!

12. Efter skriverier i tidningarna visar det sig att just den period när jag tog om mitt AMH värde var det något vajsing med deras reagenser så ALLA proverna visade mycket lägre resultat. 

13. Tar upp med flertalet läkare och barnmorskor ang mitt säcktubeproblem dock inför döva öron. Det är bara otur att inget embryo vill fästa i min livmoder säger man. 

14. Kontaktar Falun där de går med på att tömma tuban vid äggplock och köper ett 3-pack. 

15. Av någon outgrundlig anledning hittar de bara 2 ägg ur 7 äggblåsor trots bra östradiolvärden (som visar på fler ägg). Läkarna står som frågetecken. Får ett päronformat litet embryo tillbaka. Sött men nej, det gick inte.

16. Fet 3 Äntligen efter mycket oro att det inte skulle bli någon ägglossning får vi stoppa tillbaka de 2 kvarvarande embryona från frysen på KS men börjar blöda redan på ruvardag 6 :( trodde det var mens utan värk, men 1 vecka efter kom den med buller och bång. 

Nu är jag helt slut av alla negativa besked. Vet inte om jag orkar kriga mer. Själen värker efter en bebis att älska men psyket och kroppen har lagt ner. 

Vill ha barn men vägen är för krokig. Det ser inte ens ut som en väg. Jag får inte ens komma ut på vägen, jag går bara mot en vägg och hoppas att ett mirakel ska ske. Att väggen mirakulöst öppnar sig en dag och att jag får fortsätta gå framåt på den här, till synes, fruktlösa barnresan.

lördag 12 oktober 2013

Memoarer från djupet

Några kilometer under marken, eller är det kanske mil? Ett trångt, becksvart litet utrymme, ruskigt likt en grav, men ändå inte. Här sitter jag, här spenderas den mesta av min tid. Jag ser hösten genom en immig glasruta. Ser även Honom. Han vinkar och ler. Jag tror att han försöker säga att allt kommer bli bra tillslut. Men det är svårt att höra genom det där tjocka glaset. Jag registrerar men har svårt att ta in. Smärtan i själen stör, gnager och ibland slukar den mig med hull och hår för att sen spotta ut mig, detta återupprepas gång på gång tills jag ligger utmattad i en hög av blod, ben och tårar.

Vill härifrån. Vill tillbaka till livet. Men jag antar att det här är mitt hem nu.


måndag 7 oktober 2013

Hur går det till?

Ja, hur går det egentligen till? Varje dag ser jag lekande barn och gravida kvinnor och ställer mig tyst den frågan. Hur går det till? Är mitt uppe i mitt fjärde misslyckad ivf försök. Nåja, tredje om man inte räknar med den där gången det aldrig kom till ET och femte om vi räknar ruvningar totalt. Inte ett enda plus. Inte ens en tillstymmelse. Inte en färgrest.

Träffade mitt livs kärlek för tre år sedan och det första jag tänkte när jag såg honom var:
-Där är han, pappan till mina barn!

Redan efter ett halvår ville vi ha en egen liten och började försöka. Jag visste sedan innan att jag har endometrios. "Några cystor på äggstockarna" sa man. Det visade sig vara en underdrift och en titthålsoperation satte startskottet för denna resa.

Och det enda jag önskar är ett litet plus.