Ja, hur går det egentligen till? Varje dag ser jag lekande barn och gravida kvinnor och ställer mig tyst den frågan. Hur går det till? Är mitt uppe i mitt fjärde misslyckad ivf försök. Nåja, tredje om man inte räknar med den där gången det aldrig kom till ET och femte om vi räknar ruvningar totalt. Inte ett enda plus. Inte ens en tillstymmelse. Inte en färgrest.
Träffade mitt livs kärlek för tre år sedan och det första jag tänkte när jag såg honom var:
-Där är han, pappan till mina barn!
Redan efter ett halvår ville vi ha en egen liten och började försöka. Jag visste sedan innan att jag har endometrios. "Några cystor på äggstockarna" sa man. Det visade sig vara en underdrift och en titthålsoperation satte startskottet för denna resa.
Och det enda jag önskar är ett litet plus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar