Livet som ett brädspel

Så känns det. Som att jag sitter vid ett gigantiskt bord och jag ser alla som får slå tärningen och flytta sin pjäs över spelet. Alla är så långt fram redan. "Vänta på mig!" Min tur att slå har inte kommit än. Jag ser hur personen bredvid mig får slå, den mittemot likaså. Många har varvat mig redan. Tiden går. Dagar blir veckor, veckor blir månader och månader blir år. Jag står fortfarande och trampar på samma ruta. När blir det min tur?