Visar inlägg med etikett titthålsoperation. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett titthålsoperation. Visa alla inlägg

måndag 7 april 2014

Preppar inför op

Nämen nej! KS säger sig troligtvis inte kunna hålla vårdgarantin. Och det betyder att operationen kan komma att ske efter sommaren. Jag kan söka mig till andra sjukhus men då måste jag ha remiss, men det vill de inte ge mig för min doktor är på några veckors semester och den andra läkaren kommer inte vilja skriva remiss!? Nåväl. Jag kan vänta, hoppas att äggstockarna tycker detsamma. Håll ut, jag är "bara" 36 vi ska hänga med varann ett tag till hoppas jag.

Pga mitt kontrollbehov över min kropp har jag skrivit en lista på önskemål inför operationen. Får man det tro? Hoppas att doktorn inte tar illa vid sig men det är ju faktiskt min kropp så jag har väl någonting att säga om det kan man tycka? Till och med på restaurang blir man tillfrågad om hur man vill ha sitt kött stekt och det känns ju inte som i närheten lika viktigt som detta. Efter ett intensivt researchläsande av olika kliniska studier, där jag även fått titeln besatt av min andra hälft, har jag kommit fram till en lista som består av inte mer än fyra punkter.

Min önskelista inför operationen:

1. Endast borttagning av äggledarna. Primärt. Äggstockar får ej röras då mitt amh redan är såpass lågt. Jag har inga smärtproblem när jag inte har mens så jag är inte i något behov av att "rensa upp" därinne.

2. Med anledning av det låga amh-värdet och redan påtalade svårigheten att få ut ägg vill jag att man försöker behålla så mycket som möjligt av blodkärlen som går under äggledarna som förser äggstockarna med blod. 

3. Ifall det skulle komma till den punkt där borttagning av äggledarna blir för svår och bedöms att det inte kommer fungera, vill jag gärna att man åtminstone försöker göra en delning, ta bort en bit och separerar äggledarna från livmodern istället. 

4. Om du lyckas kommer jag att diska åt dig resten av mitt liv. Tack.



tisdag 18 mars 2014

Drömmen

Jag ligger på operationsbordet och ser hur kirurgen skär upp min hud. Han gör ett långt snitt över buken och jag ser mina tarmar som väller ut genom öppningen. Jag vill skrika men hejdar mig. Är det här en dröm? Tänker jag. Läkarna är klädda i heltäckande vita dräkter med skydd för både ögon och mun. Jag tittar förskräckt på mitt innanmäte och undrar hur det här ska sluta? Jag försöker se vad de gör därinne. Jag vill vara med och bestämma hur de ska göra. Vad som ska bort och vad som ska vara kvar, det är min kropp! Tillslut syr de igen mig med en grov nål och svart sytråd. Jag förväntar mig att det ska göra ont när de trär nålen genom huden, men det gör det inte.

Har googlat ihjäl mig på bukoperationer vid endometrios. Behöver jag säga att jag är ängslig? Imorgon ska jag på ett första besök hos en terapeut och diskutera mitt mående över barnlösheten. För det är inte speciellt bra...




måndag 10 mars 2014

I stormens öga

Bland magar som växer så det knakar och oräkneliga bebisbilder på sociala medier, står jag med ett par hopplöst ofunktionella äggledare och drömmer mig bort till en bättre värld. I den världen sitter jag i skuggan av en hammock utanför ett kalkstenshus på Fårö och tittar ner på en nyfödd liten bebis som ligger i min famn. Affirmerar lyckliga tankar om framtiden mitt i  stormens öga. 

En operation är planerad. Vi kan börja med titthål och sen gå över till öppen buk om det skulle behövas, sa överläkaren på KS i torsdags efter att ha läst igenom min gamla operationsjournal. Det ligger en tarm där i vägen så vi får lossa på den, det kan vara komplicerat men brukar inte vara omöjligt la han till. Och vid dessa ord klamrar jag mig fast som en skeppsbruten vid drivved på ett stormigt hav.

Så om 2-3 månader kommer jag få opereras. Det finns inga garantier, för jag kan fortfarande vakna upp efter ingreppet och få veta att det inte gick att göra något. Men jag tar den risken. Då har jag gjort allt jag kan i min makt. Då kanske endometriosen vann över min kropp men inte mitt sinne. Då är det dags att gå vidare.

måndag 7 oktober 2013

Hur går det till?

Ja, hur går det egentligen till? Varje dag ser jag lekande barn och gravida kvinnor och ställer mig tyst den frågan. Hur går det till? Är mitt uppe i mitt fjärde misslyckad ivf försök. Nåja, tredje om man inte räknar med den där gången det aldrig kom till ET och femte om vi räknar ruvningar totalt. Inte ett enda plus. Inte ens en tillstymmelse. Inte en färgrest.

Träffade mitt livs kärlek för tre år sedan och det första jag tänkte när jag såg honom var:
-Där är han, pappan till mina barn!

Redan efter ett halvår ville vi ha en egen liten och började försöka. Jag visste sedan innan att jag har endometrios. "Några cystor på äggstockarna" sa man. Det visade sig vara en underdrift och en titthålsoperation satte startskottet för denna resa.

Och det enda jag önskar är ett litet plus.