tisdag 18 mars 2014

Drömmen

Jag ligger på operationsbordet och ser hur kirurgen skär upp min hud. Han gör ett långt snitt över buken och jag ser mina tarmar som väller ut genom öppningen. Jag vill skrika men hejdar mig. Är det här en dröm? Tänker jag. Läkarna är klädda i heltäckande vita dräkter med skydd för både ögon och mun. Jag tittar förskräckt på mitt innanmäte och undrar hur det här ska sluta? Jag försöker se vad de gör därinne. Jag vill vara med och bestämma hur de ska göra. Vad som ska bort och vad som ska vara kvar, det är min kropp! Tillslut syr de igen mig med en grov nål och svart sytråd. Jag förväntar mig att det ska göra ont när de trär nålen genom huden, men det gör det inte.

Har googlat ihjäl mig på bukoperationer vid endometrios. Behöver jag säga att jag är ängslig? Imorgon ska jag på ett första besök hos en terapeut och diskutera mitt mående över barnlösheten. För det är inte speciellt bra...




Upplagd av kl.
Etiketter: , , , ,

5 kommentarer:

  1. Libra19 mars 2014 kl. 00:18

    Jag antar att det är titthål du ska göra? Jag har precis gjort det och plockat bort min gallblåsa. Var också nervös. Men hålen är så små och ärren syns knappt. Det känns inte heller så mycket efteråt. Det största gör dem i naveln. Det kommer att gå bra! :)
    Kram Libra

    SvaraRadera
    Svar
    1. le petit pluss19 mars 2014 kl. 01:20

      Hej Libra! Dessvärre kommer de nog behöva öppna hela buken, men håller tummarna att det mot all förmodan inte behövs!

      Radera
  2. Anonym19 mars 2014 kl. 00:55

    Hej!
    Jag har gjort titthålsoperation i Lund för att ta bort en stor endometrioscysta och ett halvår senare ytterligare en titthålsoperation (på ett annat sjukhus) för att ta bort gallblåsan. Nu har det gått ett år sedan första operationen och mina ärr syns bara som små fina linjer på magen. När de gjorde första operationen var de superduktiga, jag visste precis hur allt skulle gå till och hur det skulle kännas, och efteråt var jag mest öm och mörbultad. Fantastiskt bemötande där så den operationen skulle jag inte vara ett dugg orolig över att göra igen.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. le petit pluss19 mars 2014 kl. 01:22

      Jag är mest nervös för att de ska behöva öppna hela magen :-/

      Radera
    2. Anonym19 mars 2014 kl. 08:18

      Det pratade min operationsläkare om men det var nog ganska sällan de behövde göra det, åtmindstonne i Lund där de opererar mha en robot.
      Håller tummarna för dig :)

      Radera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)