onsdag 12 mars 2014

Tjuren

Det här med gravida och nyförlösta vänner. Det är verkligen jättejobbigt. Jag känner att jag medvetet tar avstånd och glider längre och längre bort. Mest för att skydda mig själv. Barnlösheten blir för påtaglig i deras närhet och det känns som jag får utstå någon slags psykisk misshandel varje gång. Jag ska inte kasta under stolen att jag är oerhört avundsjuk, för det är jag. Jag är så avundsjuk så att jag mår illa och får huvudvärk. Jag får fysiska symtom av min avundsjuka och inom mig bubblar en blandning av självhat och känslan av orättvisa och jag KAN inte hjälpa det.

Jag försöker svälja den där känslan men det blir ungefär lika lyckat som att försöka svälja en hel tjur. Jag gömmer den bakom ryggen till och från men den finns alltid där, frustandes med skrapande hovar, redo att kontrollera mig med sin fulla kraft. Jag blir arg, tråkig, missunsam och bitter så fort jag ser en lycklig mamma med sitt barn och jag hatar att vara den personen. Jag vill inte mer, jag vill vara den där glada. Den som fanns innan allt det här började. Men hur gör man? Hur kontrollerar jag tjuren?



2 kommentarer:

  1. Exakt, just, precis så. Du lyckas med konststycket att träffa mig rakt i hjärtat med varje inlägg du skriver. Jag vet inte heller hur man kontrollerar tjuren. Jag försöker men lyckas sällan mer än korta stunder och jag känner mig som en hycklare - hur jag än gör så mår jag skit.

    SvaraRadera
  2. Precis så kände jag också. Jag hatade den personen jag blivit, vilket fick mig att må ännu sämre.

    Det finns nog inget sätt att hantera tjuren på, annat än att försöka undvika situationer när du möter andras barnlycka så mycket du kan. Visst innebär det att relationer glider isär och jag själv försökte undvika detta så långt det gick. Men det innebar att jag för varje dag blev mindre, och mindre och mindre. Och mådde sämre, och sämre och sämre.

    Det är helt enkelt inte värt det. Gör som katter - gå undan och slicka dina sår. Du kan jobba på att reparera dina relationer när du mår bättre och förhoppningsvis själv fått barn. Just nu handlar det om överlevnad.

    SvaraRadera