Om villkorslös kärlek

Jag hade mycket tid över till att fundera när jag var bortrest (läs. hade inget mobilt internet). Jag tänkte på de stora sakerna, som livet, döden och det som man vill ska fylla ut där i mellan. Mina föräldrar. Att de en dag kommer vara borta. Allt sånt som jag satt och funderade på när jag var liten.

När jag har mått dåligt psykiskt så har jag i de mörkaste stunderna ifrågasatt min existens (är livet värt att leva?). Jag har tyckt att livet har varit hemskt. Jag har varit otroligt besviken. Svarta tankar som, likt en tsunami, sköljer över mitt sinne och dränker min livsglädje. Men under en längre tid har det grott en tanke i mitt huvud som blir starkare för var dag som går. Jag älskar livet.

Jag älskar livet så mycket och jag är så rädd för att inte få uppleva allt som det har att ge.

Det känns skönt att ha den vetskapen i bakhuvudet. För hur det än går, så älskar jag livet. Och jag vill att livet ska älska mig.

From hell and back

Det känns som att jag återuppstått från de döda.

Eller kanske mer som att jag bodde i helvetet, reste till himlen och landade på jorden? Mao jag har varit på bortrest. I en månad. Jag tror jag aldrig någonsin har behövt en semester så mycket. Tips till er som är deppiga, åk till himlens lustgård. Det blev så oerhört stora kontraster, så jag hade svårt att ta in allt. Det känns mest som en dröm och när det var dags att åka tillbaka kände jag hur det knöt sig i bröstet. Jag vill inte åka tillbaka till ångest. Nu har jag känt på det några dagar och jag tror jag kommit ur min depression. Halleluja!

Jag tog en paus från min andra resa, fertilitetsresan, men måste nu återkoppla till den. Jag fick en tid hos endometrioscentrum om ett par veckor och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag ska få bli opererad. Annars är det slut med behandlingar. Det har jag kommit fram till och bestämt. Punkt.

Innan resan fick jag ett samtal av gynekologen som tog provet från min livmoderhals. Allt såg normalt ut. Puh! En sak mindre att oroa sig över åtminstone. Men det är ju något där. Han sa att såna förändringar är vanligvis orsakade av virus. "HPV?" frågade jag då. "Kan vara det, men det är svårt att säga" svarade han. Så officiellt har jag en könssjukdom :-o  Men vad är oklart. Troligast HPV (kondylom). Det kunde ta flera år innan en sån förändring läkte ut berättade han.

Nu står jag iallafall här, tillbaka till mitt vägskäl. Vilken väg ska jag gå? Det ligger i min läkares händer. Att få operera eller inte operera. Det är frågan.