Meningen med livet är att föröka sig, fortplanta sig, sprida sin säd. Men vi som aldrig får några barn, vad har vårt liv för mening? Det är en tanke som snurrar konstant i mitt huvud.
Visst kan man resa och göra livet allmänt behagligt men det känns bara som en kuliss för att dölja ett stort gapande hål. Det handlar om så mycket mer än det. Det handlar om att skapa något helt fantastiskt för att livet ska få ett tyngre värde. Något med substans. Man vill inte lämna det här jordelivet utan att ha utfört något som verkligen betyder något. Något man stolt kan lämna till eftervärlden.
Så blir det automatiskt när man föder ett barn. Men jag har börjat fundera i alternativa banor. Försöker hitta andra "meningar med livet" så att säga. Kärleken, såklart. Den är ju en grundsten i livet. Men det behövs flera stenar för att bygga ett hus. Att gå helt in i sitt arbete? Men det står och faller på att man har ett jobb som faktiskt betyder något. Som att rädda valar eller kämpa mot onda krafter.
Jag tror att om jag förblir barnlös kommer jag dra mig undan. Bosätta mig i ett hus på Norra Gotland. Helst Fårö. Där kommer jag påta i trädgården, fixa med huset, måla och pyssla och ha massor med djur. Långt bort från storstadspulsen . Därborta tror jag att jag kan finna inre frid och bara vara utan att känna prestationsångest. Kanske är det detta som är meningen med livet?
