Sorgen som bor i mitt hjärta

Läste ett så fint inlägg i en blogg av en tjej som gjort äggdonation. Hon tog upp sorgen efter de genetiska barnen som aldrig blev till. Det bara brast för mig och hulkandes av gråt sjönk jag ihop i soffan. 

Hon skrev så vackert om att sorgen över de genetiska barnen inte fanns kvar nu när hon har sina tvillingar. De som hon aldrig skulle fått träffa om livet inte tagit den vändningen det gjorde. 

Den sorgen som bor i mitt hjärta, den jag aldrig trodde jag kunde bli av med. Det bekräftade hon i sitt inlägg, att den försvann. Jag grät av lättnad. För hur det än blir, när jag blir mamma, för det ska jag bli på ett eller annat sätt, så kommer det bara bo lycka i mitt hjärta. Och med den vetskapen ser jag ljuset i slutet av tunneln.