Söndag, långhelg och inte jobbat på en vecka snart. Känns konstigt men även välbehövligt eftersom jag senaste tiden jobbat 6 dagar i veckan. Har nu fått energin tillbaka och orkar pyssla lite hemma, laga lite goa rätter och så har man ju umgåtts en del med släkten också. Dock har jag haft en liiten gnagande tanke som jag försöker slå bort, men likt en gummiboll studsar den bara tillbaka.
"Tänk om" säger den. Tänk OM det var de rätta äggen som ägglossade innan plocket...
Jag har ju verkligen bestämt att det inte blir några fler försök med mina ägg, men hela grejen att vi aldrig ens fick veta om de skulle befruktats, delat på sig och hur de hade sett ut som embryos ger mig en olustig känsla i kroppen. Som att jag aldrig riktigt fick mitt definitiva avslut. Jag hade velat se med egna ögon att embryona var av dålig kvalité. Det hade känts mer värdigt på något vis... nu blev det ett så abrupt slut, som att jag aldrig fick säga hej då.
Men å andra sidan så kan man ju tänka så i all evighet. För "tänk om" det går bättre nästa gång, "tänk om" äggen ser bättre ut nästa gång. Någon gång måste man släppa taget. Släppa taget om tanken på att få ett genetiskt barn. Det har egentligen inte varit det viktigaste i denna kamp men jag ska inte sticka under stolen att jag hade tyckt det varit fantastiskt att se min mans och mina gener bli en liten egen person. Hur hade han/hon sett ut? Han är blåögd och ljus, jag mörk och brunögd. Det skulle kunnat bli hur som helst. Så spännande! Min syster fick två jättefina barn. Den ena med gröna ögon och mörkt hår, den andra med bruna ögon och ljust hår. Båda är med samma pappa som också är ljus. Så jag kan tänka mig att våra barn hade blivit minst lika vackra...
Men nu är det dags för mig att släppa taget om den drömmen. För jag vet att den nya drömmen kommer bli minst lika fantastisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar