Jagar skatten vid regnbågens ände

Fick ett samtal från en barnmorska idag på jobbet och letade desperat efter ett ledigt rum att prata i, men det fanns inget! Alla var upptagna så jag gick omkring som en osalig ande och försökte svara diskret på barnmorskans frågor. Tankarna flög som ett virrvarr runt i huvudet när jag såg det dolda numret. Inte kunde de väl hittat någon äggdonator redan? Eller? 

Det visade sig att hon ville ha information om både mitt och min mans utseende för det fanns inte inskrivet konstigt nog. Iaf så frågade hon efter ursprung, hår och ögonfärg och sa att det inte finns någon alls som skulle passa mig... Jag påpekade att vi sagt att vi godkänt ifall det finns någon som har mörkt hår och bruna ögon, oavsett ursprung. Då sa hon bara att de inte hade någon plan för oss just nu och att hon hoppades att vi skulle höras snart för planering. 

Magkänslan efter det samtalet var inte bra alls. Kände hur jag tappade fotfästet och blev deppig igen. Hur länge behöver vi vänta på att de ska hitta någon som kan matchas med mig? Tiden tickar HÖGT och FORT nu när jag fyller 38 i år. Drömmen om ett barn känns lika åtkomligt som skatten vid regnbågens ände. När man tror att man är nära så har den bara flyttats längre bort igen...nånstans långt därborta vid horisonten. 

Måndagsångest, när den är som bäst. Men hey! Jag lever och är frisk iaf!