Goodbye, farewell!

Stympad och glad. Operationen blev lyckad! De klarade av att göra det med en titthål så snart kommer jag vara uppe på benen igen. Helt plötsligt älskar jag Valborg! Ikväll brinner eldarna ett långsamt farväl för mina stackars äggledare. 

Wish me luck✌️

Operationsdax!

Peppad, ivrig, rädd och otroligt nervös! Det här kan vara det sista steget jag gör innan jag ger upp på min kropp. Att jag någongång ska få bära ett barn. Funkar inte detta kommer bloggen förvandlas till en annan resa :) 

Mitt liv som Viagra

Okej, nu kommer jag säkert få arga kommentarer men den här bloggen är faktiskt mitt enda ställe för dessa irriterande, onda utlopp som jag måste hålla tillbaka bland folk (annars skulle jag sitta på dårhuset) och då MÅSTE jag skriva allt här istället.

Till mitt försvar kan jag säga att mitt barnlösa jag är en separat del av mitt psyke och vad hon får för sig kan jag faktiskt inte stå för. Det kan låta som att jag inte tar ansvar för mina känslor och som att jag bara är oerhört bitter och ja, det kan mycket väl vara så. Bara hen däruppe vet sanningen.

Så here it goes. Anledningen till att jag inte vill prata om min barnlöshet med människor jag känner är pga att VARJE gång jag öppnat mig för någon så har det kommit fram X antal månader senare att de är gravida i (minst) tredje månaden. I början har jag tänkt att det är en tillfällighet men nu på senare tid så har jag fan blivit förbannad! Jag är som ett vandrande Viagra, ett lusthöjande potensmedel som får män och kvinnor att kasta kondomer och p-piller ut genom fönstret. Aldrig har väl min infertilitetvarit ansvarig för så många barn tidigare. Synd bara att inga av dom är mina. 

Jag ljög, jag drömde, jag segrade?

Var på någon slags återträff med ett gäng tjejer som jag umgicks med på högstadiet. Väldigt trevligt! Det uppdaterades vilt om vad som hänt de senaste 20 åren. Alla hade barn, såklart, och jag kände hela kvällen att snart kommer frågan jag helst inte vill ha. 

"När ska ni skaffa barn?" 

Fan! Hur ska jag komma ur den här rävsaxen tänkte jag, sväljer gråten i halsen och hör mig själv klämma fram "Jag tror inte jag vill ha barn..."

Och hoppades på att denna ofantliga lögn skulle accepteras enkelt. 

Efter detta utbryter det någon slags diskussion mellan parterna om huruvida jag minsann kommer komma med en stor mage om några månader (i wish) till en diskussion om att ALLA faktiskt inte behöver skaffa barn. OM de bara visste. 

Igår natt hade jag en så verklig dröm. Eller dröm var det inte riktigt, utan jag befann mig någonstans mellan sömn och verklighet. I det gränslandet hade jag en inre syn om en pojke, sisådär runt 5 år skulle jag gissa, med brunt halvlångt hår och fantastiskt vackra ögon. Dessa ögon som jag såväl känner igen. Min sambos. Jag förstod inte riktigt var denna syn kom ifrån men jag har fått för mig att det ÄR vår framtida son. En liten inre bild som har etsat sig fast på min hornhinna och får mig att sträva målmedvetet mot mitt mål. Ett barn. 

En kapad livmoder

Allt gick hur bra som helst på inskrivningen och vi gick därifrån fyllda av hopp. Vi fick träffa en annan läkare den här gången så jag passade på att luska lite om kirurgen som ska operera mig. Enligt den läkaren är min kirurg deras bästa och den som är van att operera när tarmar är inblandade. Jag tog även upp min rädsla över att vakna upp och upptäcka att inget hade gjorts eller tagits bort (som sist på Sophiahemmet), men det sa han var väldigt liten risk, då min kirurg är väldigt envis och varker brukar ge sig vid "första, andra eller ens tredje taget" som han uttryckte sig. 

Allt känns så otroligt bra och skeptiska jag börjar verkligen lita på att jag är i goda händer. Drömde även inatt att mina äggledare hade avlägsnats och kände mig så lättad. Helt sjukt egentligen att jag önskar det, de flesta kvinnor gråter då de får ett sånt besked, men för mig känns det som att mina äggledare är kapare och min livmoder är gisslan. Så om två veckor startar projektet att återta kontrollen över min kropp. Kaparna ska förintas och jag ska bli gravid. Så är det.

Gnällspik

Nu har jag gnällt så mycket i den här bloggen så nu kommer ett positivt inlägg. Imorgon ska jag på inskrivning på sjukhuset :D sen är det bara ca två veckor kvar till operation! Om allt går bra kan det finnas en chans att jag kommer kunna bli gravid! Egna eller donerade ägg, det spelar ingen roll längre. Nu MÅSTE det bara vara vår tur. Inne på tredje året av bebisverkstaden nu O.o 

Glad påsk

När girighet sätter stopp för drömmar

Jag tror jag aldrig pluggat så mycket som jag har pluggat ivf de här senaste åren. Har suttit nästan varje kväll och läst studier, trådar om infertilitet, säcktubor, operationer, amh värden, hormonsprutor you name it. Allt för att någonstans kanske hitta en lösning på mitt problem. Mitt största problem med en säcktuba och avancerad endometrios som orsakat sammanväxningar så till den grad att den är riskfylld att operera. Så en natt för ett år sedan satt jag där som vanligt i fåtöljen med telefonen i handen, bläddrandes bland sidor på nätet. Jag har vid denna tid hittat ett preparat, en metod som egentligen är till för att sterilisera kvinnor utan operation, som även har visat sig kunna vara en lösning för såna som mig (det finns en del därute tyvärr). Man går igenom livmodern och placerar en slags spiral i äggledarna som på tre månader gör att den växer igen vid livmodern och hindrar vätskan i tuban att läcka in i livmodern. Görs på en kvart utan narkos. Lyckan jag kände när jag hittade denna lösning var ungefär lika stor som sorgen jag kände när jag insåg att den här "mojängen", som kallas Essure och är uppfunnet av företaget Conceptus, innehöll nickel vilket jag är högst allergisk mot. Varför, varför väljer man att använda nickel i en sån här produkt? Det är något jag aldrig kommer förstå.

Iallafall så sitter jag där och ströletar efter något som jag inte riktigt vet vad det är, kommer in på en sida och BINGO! Mitt hjärta slår snabbare, jag hade hittat något som skulle funka på mig, nämligen ett alternativ till Essure som inte innehöll nickel utan var gjord av silikon kallad ADIANA. Hur kommer det sig att jag inte hittat detta förut? Efter en ytterligare googling förstår jag varför. Adiana hade tagits bort från marknaden knappt ett år innan av oförklarlig anledning. Sen hittade jag den här sidan som förklarar varför:

http://contraception.about.com/b/2012/08/02/do-not-pass-go-adiana-loses-the-game-of-monopoly.htm

I korta drag, företaget Conceptus som tillverkat Essure stämde skiten ur Adiana, eller de drog dem inför rätta. Oklart varför men de ville inte ha konkurrens (personligen tror jag Conceptus blev nervösa pga att Adiana produkten var bättre än deras). Adiana företaget pallade inte alla kostaderna för rättegångarna, gav med sig och tog bort sin produkt från marknaden. Otroligt irriterande för oss som kunde haft en enkel lösning på vårt problem. Så TACK SÅ JÄVLA MYCKET CONCEPTUS nu måste jag troligtvis göra öppen bukkirurgi pga din girighet. Borde stämma er för att ni tagit iväg min möjlighet till barn. Jag hoppas att karman är en bitch och gör sitt.

The sweet aint that sweet without the sour

Var hos kuratorn igen förra veckan med min fina man och fick göra ett test där man kan räkna ut oro och nedstämdhet på en skala från 1-21. Jag fick 11 på nedstämdhet och 17 på oro vilket kuratorn tyckte jag skulle söka hjälp för. Det och mina sömnsvårigheter som blivit värre på senaste tiden. Jag förklarade att det jobbigaste var väntan och att inte veta NÄR operationen blir. Att de senaste två åren har varit en enda lång väntan och att jag börjar känna mig så trött på det. Att jag tappar livslusten och orken och det är jättejobbigt att leva så. Det tär i princip på alla relationer jag har. Så vi gick därifrån efter att jag lovat att kontakta vårdcentralen samma dag, men av någon anledning så sköt jag upp på det. Kände mig helt matt och låg bara i sängen resten av dagen.

Nästa dag ville mannen ringa vårdgarantin på KS för att se över våra möjligheter att få en snabbare tid på ett annat sjukhus och fick av dem veta att vi har fått en tid för operation i slutet av den här månaden! Av någon anledning så hade jag fått förtur! Ska även på besök till läkaren i veckan inför op för att kolla min hälsostatus.

Så, det är nu det kommer avgöras. Om operationen lyckas kommer vi fortsätta och försöka med ivf med mycket högre chans att faktiskt lyckas. Vilket bara för mig att tänka tanken, får det att svindla i mitt huvud. Men om operationen misslyckas kommer det inte bli fler behandlingar och det kommer bli tungt, riktigt tungt. Men då vet vi iallafall vad som gäller och kan gå vidare och det är en frihet i sig. Det enda jag vill är att komma ut ur det här hålet som varit mitt hem alldeles för länge nu. Och med vetskapen om operationstiden sov jag, för första gången utan timtals av grubblerier, en hel natt.

Preppar inför op

Nämen nej! KS säger sig troligtvis inte kunna hålla vårdgarantin. Och det betyder att operationen kan komma att ske efter sommaren. Jag kan söka mig till andra sjukhus men då måste jag ha remiss, men det vill de inte ge mig för min doktor är på några veckors semester och den andra läkaren kommer inte vilja skriva remiss!? Nåväl. Jag kan vänta, hoppas att äggstockarna tycker detsamma. Håll ut, jag är "bara" 36 vi ska hänga med varann ett tag till hoppas jag.

Pga mitt kontrollbehov över min kropp har jag skrivit en lista på önskemål inför operationen. Får man det tro? Hoppas att doktorn inte tar illa vid sig men det är ju faktiskt min kropp så jag har väl någonting att säga om det kan man tycka? Till och med på restaurang blir man tillfrågad om hur man vill ha sitt kött stekt och det känns ju inte som i närheten lika viktigt som detta. Efter ett intensivt researchläsande av olika kliniska studier, där jag även fått titeln besatt av min andra hälft, har jag kommit fram till en lista som består av inte mer än fyra punkter.

Min önskelista inför operationen:

1. Endast borttagning av äggledarna. Primärt. Äggstockar får ej röras då mitt amh redan är såpass lågt. Jag har inga smärtproblem när jag inte har mens så jag är inte i något behov av att "rensa upp" därinne.

2. Med anledning av det låga amh-värdet och redan påtalade svårigheten att få ut ägg vill jag att man försöker behålla så mycket som möjligt av blodkärlen som går under äggledarna som förser äggstockarna med blod. 

3. Ifall det skulle komma till den punkt där borttagning av äggledarna blir för svår och bedöms att det inte kommer fungera, vill jag gärna att man åtminstone försöker göra en delning, ta bort en bit och separerar äggledarna från livmodern istället. 

4. Om du lyckas kommer jag att diska åt dig resten av mitt liv. Tack.

The mist

Jag har förändrats i grunden som människa. Det märker jag när jag hamnar i situationer som för mig har varit helt naturliga, som att umgås med nära vänner. Jag känner inte igen mig själv riktigt längre. Det har alltid varit väldigt lätt till skratt och knäppa diskussioner, men nu ligger allt inbäddat i en mörk dimma och jag trevar blint med händerna framför mig för att försöka hitta bekanta former, något igenkänningsbart som jag kan ha som riktmärke. Ibland hittar jag skrattet och för ett par sekunder känner jag ingen sorg, som att dimman drar sig undan. Men när skrattet dör ut kommer den tilllbaka och likt en tung filt sveper den in mitt medvetande ännu en gång. 

Snälla låt mig leva igen!