Frustrerad, arg, ledsen, trött och framförallt BARNLÖS. Fan! Just nu känns det som jag bär hela världen på mina axlar. Känner mig helt ensam i denna kamp. Magarna växer på jobbet och i samma takt växer min ångest, vilket betyder snabbt. Måste hänga med i bebissnacket också när man sitter i en sån liten grupp med inte bara en, utan två gravida kvinnor. I hemlighet smider jag lömska planer om hur jag ska ta över dessa kvinnors tjänster när det går på mammaledighet. Jag, den perfekta anställda som aldrig kommer vabba en enda dag, troligtvis aldrig någonsin i hela mitt liv.
Så jobbigt när hjärnan fastnat i en loop som går runt, runt i en evighet. Och den där rösten i hjärnan som säger att inget kommer funka, ÄD kommer aldrig funka, inte heller adoption kommer funka. I slutändan kommer jag bara vara några hundratusen fattigare och för många besvikelser rikare. Bitterheten, mörkret, hålet, djupet och denna oändliga längtan efter ett barn.
Försvinner den aldrig?
Åh fy för att ha två gravida som man måste lyssna på....usch! Jag vet tyvärr precis hur det är när det pratas graviditeter och barn och sånt 99% av tiden....Och ja jag vet ju och fattar att det lätt blir så, speciellt om det är gravida som inte har barn sedan tidigare men ändå....jag blir galen på sånt och tänker att nog borde de ändå någon gång kunna försöka komma ihåg att alla är ju inte gravida bara för att de är gravida och försöka komma ihåg att i alla fall ibland anstränga sig för att prata om nåt annat? Det är hemskt att behöva lyssna på gravidsnack stup i kvarten...tänk om jag skulle vara lika självupptagen och bara prata om sånt som intresserar mig, hur skulle det tas emot? Jag vill att du ska veta att du inte är ensam om att ha det så på jobbet. Kram
SvaraRaderaDet är jobbigt. Samtidigt kan jag verkligen förstå att man är upprymd över att ha en bebis i magen. Själv skulle jag tänka på det konstant om det hände mig :) kram
RaderaDet har hänt något på din blogg som gör att det inte går att kommentera från mobilen, iaf för mig.
SvaraRaderaJag hoppas så att den där känslan av att det aldrig kommer funka släpper. För dig och för alla oss andra med samma känsla. Men det är grymt jobbigt, och jag förstår inte varför gravida runt mig på jobbet pratar graviditet HELA tiden, det finns som inte i deras tankevärld att någon inte skulle vilja höra minsta detalj.
Hoppas tiden går snabbt fram till er ÄD nu!
Jag får skylla mig själv lite eftersom ingen vet om... Men för mig är det ännu värre när folk tycker synd om en. Och sen förökar de sig som kaniner för att de får sån ångest bara av att tänka tanken om de skulle vara barnlösa..
RaderaVad konstigt att det inte går att kommentera. Har inte rört nånting i inställningarna. Får kolla upp det. Kram!