Igår fick jag reda på att en gammal kompis väntar tvillingar. Fick höra på omvägar att hon sagt att hon hatar att vara gravid och inte ens vill ha barn. Att de blev till av misstag. Så inatt drömde jag om henne och hennes mage. Hon klämde på magen och då såg man bebisarna genom huden på något konstigt sätt. Freaky. Blev dock inte ett dugg ledsen när jag fick reda på det. Men jag tror det är för att vi inte umgåtts på flera år så det är ingen jag behöver förlora kontakten med. För det är en av det jobbigaste sakerna med denna resa. Alla förlorade vänner...
lördag 23 maj 2015
Progynonstart
Igår ringde barnmorskan och sa att jag skulle börja idag med progynon/1 tablett 3 ggr om dagen för att bygga upp slemhinnan. I och med det samtalet blev allting helt plötsligt en aning verkligare. Det finns en liten chans att jag kommer få ruva innan sommarn. Vill inte skriva ut exakta datum för att inte avslöja mig. Tänk om det blir ett barn? En galen tanke. Jag brukar inte ens gå dit i tanken, för på något sätt så blir ett misslyckande så mycket jobbigare när man tänker så. Försöker bara se det som ett ingrepp och inget mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hurra för start av något som kan bli det bästa ever. Vet du jag läste en studie om kvinnors psykiska hälsa efter missfall. Det visade sig tydligt att de kvinnor som hade tvekat över att ta in att de faktiskt var gravida för att skydda sig mot besvikelse var de som mådde sämst. De som hade vågat hoppas mådde bättre. Förklaringen var att om man inte tagit in graviditeten och råkar ut för missfall blir det en dubbel chock psykiskt, man slås samtidigt av storheten i att man faktiskt var gravid och jävligheten i att man förlorade det. Och det mår man inte så bra av, var slutsatsen i den studien. Bortsett från att det kan finnas andra faktorer som forskarna missat gillar jag att tänka på den där studien. Det känns som att den lyfter skuldkänslorna från mig över att det på något sätt blir mitt fel att jag mår dåligt om jag vågar hoppas. Som en skön påminnelse som att det är OK att hoppas, jag kommer inte jinxa eller förstöra något genom att hoppas. Kanske kan den ge dig lite samma känsla. Annars är det faktiskt OK att tveka också, det är inte så himla lätt att våga hoppas.
SvaraRaderaDet är trist hur det påverkar vänskapsrelationer. Kanske man får nya när det är över? Hoppas det!
Det är sant, man blir ju ledsen vilket som. Känner mig bara så ärrad och skör efter alla misslyckanden. Vet inte om jag pallar ett till :-/ hoppas på nya vänner och hoppas att det någonsin kommer vara över... Kram
RaderaHoppas verkligen att det någonsin är över. Ibland känns det ju inte så. Men kanske kanske är du nära nu. För mig dröjer det minst ett år men idag är en bra dag när det känns som jag kan hantera ett år. Kram
SvaraRadera