Igår somnade jag med smink och alla kläder på i soffan. Mannen hade tydligen försökt få mig att borsta tänderna men det var uppenbarligen omöjligt. Kl 7.30 vaknade jag, gick upp och kom på att jag är ledig idag! :D Helt underbart, den ledigheten kom i sista sekund kan man säga. Jag är så himla trött just nu. Jag orkar precis knappt en hel jobbdag, handla och laga mat. Men sen tar energin helt och hållet slut. Det i sin tur bidrar till att allt är kaos här hemma. Högar av ovikt tvätt, dammtussar och papper ligger utspridda över hela hemmet.
Har haft en jobbig dipp den senaste veckan. Kämpar varje dag med att hålla fasaden uppe på jobbet, men när jag kommer hem rinner det över lätt och jag och mannen börjar bråka. Sist slutade det med att han sa, "Vi kan ju också ta ett beslut att vi inte ska ha några barn." Just för att han tycker jag blir extra ledsen, stressad och nere när ett försök närmar sig. Och det är konstigt, men där är så. Jag borde vara glad att någonting händer, att vi får en chans att försöka. Men istället är jag livrädd. Livrädd för att misslyckas. Igen. Att bli sådär otröstligt ledsen och tappa livsgnistan helt och hållet. Igen. Det skrämmer mig så oerhört. Det enda som skrämmer mig mer är att förbli barnlös resten av mitt liv.
Så jag har inget val än att fortsätta. Är rädd att vårt äktenskap kommer gå i kras pga detta. För det sliter på förhållandet, det går inte att komma ifrån. Ofta är jag förvånad att vi hållit ihop såpass länge. Att han orkar kämpa vid min sida. Han som egentligen inte ens behöver.
Jag önskar så att min man fick tillbaka sin glada fru igen. Men det får jag jobba på sen. Idag är jag ledig och ska unna mig att gråta lite för det varken hinner eller orkar jag annars.
Fantastiskt skönt att äntligen få läsa inlägg med någon som inte skönmålar sin man/relation när man går igenom detta. Verkligen hatar allas bloggar som bara skriver upp deras stöd och liv ihop med hög delaktighet och allt.. Så tack för din ärliga blogg!!!
SvaraRaderaJag tror att som kvinna fokuserar man något enormt på barnlösheten och glömmer bort att ge uppmärksamhet till förhållandet... Vilket förhållande mår bra av att den ena parten är deprimerad? Tack själv för din kommentar :)
RaderaJag har också trott att vårt förhållande skulle ta slut vid ett par tillfällen under det senaste året. Ofta kände jag att min sambo inte var lika ledsen som mig, att han inte förstod vad jag gick igenom varken fysiskt eller psykiskt. Nu efteråt kan jag se att han nog var tvungen att vara den starke i vår relation för att vi båda inte skulle gå under. Det hemska är ju ovissheten hur länge barnlösheten och de misslyckade försöken kommer fortsätta, att inte kunna se ett slut. Hoppas ni klarar er igenom det här med förhållandet i behåll.
SvaraRaderaExakt så känner jag också! Och när vi pratar om det kom vi fram till att det nog var så. Att han är tvungen att vara den starka. Kram
Radera