Ruvardag 8

Tiden är en snigel och jag har varit dum och fallit in i googleträsket ännu en gång. Är trött i huvudet efter allt läsande om olika kvinnors ruvdagar. Jag vet ju att jag inte har lika stora chanser som en kvinna som får ut toppblastocyster. Men hjärnan vet också att det finns något därinne och verkar inte kunna hejda sig själv. Tankarna rullar runt i mitt huvud som glaskulor utan stopp. Symtomen är som vanligt. Lite kramper i livmodern, ömma bröst, fryser/svettas om vartannat. Jag äter ju en tablett progynon på kvällen för att stötta slemhinnan så jag tror inte jag kommer få mens innan jag slutar med medicinerna. Vill bara att det ska vara över, tortyren. En vecka kvar...