Var för några veckor sedan på återbesök hos gynekologen som hittade förändringen i min livmoderhals då jag haft problem med svampinfektion som inte velat ge med sig. Han såg att jag fortfarande hade en del vita blodkroppar i sekretet och svamp. Så jag och mannen fick en till kur med Dyxoferm och svamptablett. Jag hoppas att mitt kön ska vara i bra kondition nu inför ett möjligt ET. Vågar knappt tänka så långt fram om jag ska vara ärlig. Har gått igenom för mycket de senaste två åren och vet att mycket kan hända tills dess. Den som lever får helt enkelt se.
söndag 22 juni 2014
Svamp och bakterier
Så var det dags för VUL imorgon. Ber till högre makter att någonting har växt och att det växer i bra takt så plocket hinns med innan sommarstängningen. Kan inte riktigt ta in att jag är mitt uppe i ett nytt försök... Dessutom får jag mardrömmar av hormonerna. Om igår var en knäpp dröm var den inatt knepigare. Har även varit väldigt trött de senaste dagarna. Kan även det ha med hormonerna att göra? Känner mig helt slut och ligger mest på soffan där jag växlat mellan dator, tv och mobil.
lördag 21 juni 2014
Att adoptera en thailändsk transvestit
En lyckad midsommarafton med allt vad det innebär. Lekte med barnen och var lite "barnvakt" så mammorna och papporna fick vila lite. Väldigt mysigt att gosa med bäbisar måste jag säga! Inte så jobbigt känslomässigt som jag trodde, men ibland fick jag hålla tillbaka en och annan tår i ögonvrån. Tänkte på den lilla personen som jag kanske aldrig kommer få lära känna. Vårt barn.
Iaf så kom vi hem i skaplig tid runt midnatt och hela natten drömde jag om bebisar. Hittade en nyfödd i en jättestor kastrull i trapphuset. Hörde gråt och öppnade locket och lyfte upp babyn som var brännhet av feber. Sprang så fort benen bar mig till sjukhuset som bara flyttades längre och längre bort. Kom aldrig fram utan hamnade i någon slags urban labyrint. Helt plötsligt var vi hemma och babyn var inte en baby längre utan en vuxen thailändsk transvestit och grannfamiljen (som var thailändare så jag la ihop 1+1 och kom fram till att det var de som hade lämnat babyn i trapphuset) ville döda mig så jag aldrig skulle kunna avslöja vad de gjort. Jag såg dem genom titthålet i dörren när de stod utanför med spadar, knivar och jag vet inte vad.
Så. Himla. Knäppt.
Analys?
fredag 20 juni 2014
Midsommarafton och ont i nedre regionerna
Har haft tre sprutomgångar nu och vaknade imorse av att det ömmar på sidorna. Jag hoppas att det är pga äggblåsor som växer därinne. Det känns mer på vänster sida och det är där min "bra" äggstock är placerad. Känner mig annorlunda, lättare på något sätt och den där svagt molande huvudvärken jag haft från och till har lättat. Istället känner jag ett lätt illamående.
Varit i klimakteriet sen december och gått upp i vikt rätt rejält O_O
Under de 2 åren som jag kämpat med ivf försöken har jag lagt på mig ca 10 kg! Är det möjligt?? Nåväl, vikten är mitt sista problem egentligen nu önskar jag mig bara ett par ägg. Guldägg. Och så önskar jag er en fin midsommar! Det är fruktbarhetens tid och jag vet en som kommer dansa äggdansen runt midsommarstången :)
tisdag 17 juni 2014
En oförutsedd uppstart!
Här går det undan. Imorse var en helt vanlig dag, inte visste jag då att allt skulle vända på en femöring om några timmar. Gick upp tidigt och åkte till jobbet. Hade möte på ivf kliniken på eftermiddagen och fick veta att vi skulle hinna ett försök innan sommarstängningen om jag börjar spruta ikväll! Det kommer bli på håret så om äggen inte växt klart på 13 dagar så kommer försöket att avbrytas. Hej och hå let's go och in i karusellen igen. Försök nr... Äsch, har tappat räkningen.
tisdag 27 maj 2014
Alla goda ting är tre?
En av mina närmsta vänner är gravid. Hon och jag har hängt rätt mycket den senaste tiden. Hon hade varken man elr barn och jag, som ni vet, inga barn. Men så träffade hon en man, och efter första ägglossningen var hon på smällen. Ouch. That hurt. Inom tre månader hade hon skaffat man, blivit med barn, köpt radhus och fått två bonusbarn. TRE månader.
Jag har försökt bli på smällen i TRE år.
tisdag 20 maj 2014
"Lyckan kommer fortare än du tror"
Hade en dröm för några nätter sedan. Att jag är tillbaka i min barndomsstad, går i sagolika, enorma, underjordiska alléer. Drömmen var så stark så jag googlade alléers mening i drömmar. "Lyckan kommer fortare än du tror". Slänger mig runt halsen kring varje positivt tecken jag ser för jag behöver dem! För jag orkar inte leva såhär länge till... Jag isolerar mig från gravida/bebiskånkande vänner. Och det är typ alla förutom...två? Varav den ena jobbar utomlands. M a o mitt sociala liv är just nu i botten. Men vad ska jag göra? Det funkar liksom inte att umgås med gravida för det enda de vill prata om är bebisar, gravidkrämpor, barnvagnar, barnkläder och jag FÖRSTÅR det. Det är som att alla pratar om att springa marathon medans jag sitter i rullstol. Vill använda benen men tyvärr bär de inte mig. Men i höst, så ska jag till KS och de ska hjälpa mig att gå!
torsdag 15 maj 2014
Outsider
Maj har varit en händelserik månad på bebisfronten. Ja, inte på min front då, utan flera vänner och bekanta har fött nu i dagarna och några gravidbesked har ploppat fram här och där. Det känns jobbigt på flera sätt, inte bara för att man längtar ihjäl sig för egen del, utan för att det känns som att man inte riktigt är med i det "normala" samhället. Jag kan väl kalla mig en barnlöshetens zigenare. Jag märker hur människor runt omkring en inte riktigt vet hur de ska hantera min barnlöshet. Fick en konstig (dock välmenande) kommentar av min mans kompis, som kom gående med barnvagnen under sin pappaledighet, där han klappade mig på axeln och sa att han hoppades att det skulle lösa sig. Eh tack?
Det jobbiga är att jag inte ens själv vet hur jag vill bli behandlad. Orkar liksom inte umgås med vänner som är i den där bebisbubblan som folk verkar hamna i när de är alldeles nyförlösta (läs: bitter). Jag hör hur mitt hjärta piper till och krampar, som en döende fågelunge, för att sedan skrumpna ihop till en hård, svart nöt och *poff* så var det bara aska kvar.
Den där j**la askan. Om den bara kunde stanna kvar i det tillståndet, om jag bara kunde slippa känna. Men likt fågel Fenix som reser sig ur askan, så uppstår hjärtat åter för att bli krossat igen och igen och igen och igen och igen...
Kom till mig nu.
Det jobbiga är att jag inte ens själv vet hur jag vill bli behandlad. Orkar liksom inte umgås med vänner som är i den där bebisbubblan som folk verkar hamna i när de är alldeles nyförlösta (läs: bitter). Jag hör hur mitt hjärta piper till och krampar, som en döende fågelunge, för att sedan skrumpna ihop till en hård, svart nöt och *poff* så var det bara aska kvar.
Den där j**la askan. Om den bara kunde stanna kvar i det tillståndet, om jag bara kunde slippa känna. Men likt fågel Fenix som reser sig ur askan, så uppstår hjärtat åter för att bli krossat igen och igen och igen och igen och igen...
Kom till mig nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






