Att adoptera en thailändsk transvestit

En lyckad midsommarafton med allt vad det innebär. Lekte med barnen och var lite "barnvakt" så mammorna och papporna fick vila lite. Väldigt mysigt att gosa med bäbisar måste jag säga! Inte så jobbigt känslomässigt som jag trodde, men ibland fick jag hålla tillbaka en och annan tår i ögonvrån. Tänkte på den lilla personen som jag kanske aldrig kommer få lära känna. Vårt barn. 

Iaf så kom vi hem i skaplig tid runt midnatt och hela natten drömde jag om bebisar. Hittade en nyfödd i en jättestor kastrull i trapphuset. Hörde gråt och öppnade locket och lyfte upp babyn som var brännhet av feber. Sprang så fort benen bar mig till sjukhuset som bara flyttades längre och längre bort. Kom aldrig fram utan hamnade i någon slags urban labyrint. Helt plötsligt var vi hemma och babyn var inte en baby längre utan en vuxen thailändsk transvestit och grannfamiljen (som var thailändare så jag la ihop 1+1 och kom fram till att det var de som hade lämnat babyn i trapphuset) ville döda mig så jag aldrig skulle kunna avslöja vad de gjort. Jag såg dem genom titthålet i dörren när de stod utanför med spadar, knivar och jag vet inte vad. 

Så. Himla. Knäppt. 

Analys?