Vems är blomman?

I en diskussion (innan det var aktuellt för oss med donation )med en nära vän ang äggdonation så tyckte hon att det skulle kännas väldigt konstigt att donera sina ägg till någon. Tanken på att hennes barn fanns någon annanstans var skrämmande. Och jag var beredd att hålla med. 

Nu skulle jag donerat mina ägg utan att blinka, om jag hade varit fertil dvs. Men jag tror det krävs ENORM empati, ett öppet sinne, erfarenhet av livet och dess svårigheter för en människa att komma fram till det beslutet. Och frågan är ju om man kan se det donerade ägget som "sitt" barn som springer omkring någonstans? I Sverige räknas man som genetisk förälder iaf. 

Man kan väl se det lite som en person som vill plantera. Hon har allt som behövs som bördig jord, vatten, sol och kärlek. Men inte fröet. En vänlig själ bestämmer sig för att skänka ett av sina tusentals frön. Hon sår fröet och med hjälp av jorden, vattnet, solen och kärleken växer fröet upp och blir en fantastisk blomma. Vems är då blomman? Kommer hon som gav bort sitt frö alltid tänka på blomman som "sin"?