När katten går in i garderoben

Om man har haft ett sjukt djur någongång så vet man att dessa gömmer sig när de mår dåligt. Det är en gammal instinkt att gömma sig för rovdjur för att få dö ifred (eller slicka sina sår och återhämta sig). Lustigt nog är mitt nuvarande beteénde väldigt likt ett skadat djur. Jag gömmer mig för omvärlden och ångesten är MITT rovdjur som lurar runt hörnen, listigt utklädd till en Urban Jungle eller Bogaboo. Och när de nyförlösta kvinnorna väller in på jobbet för att visa upp sina underverk åker skygglapparna upp. Med ett snabbt leénde och kaffekopp i högsta hugg ursäktar jag mig till köket och gestikulerar "kaffesugen".

Har fortfarande inte fått någon kallelse från sjukhuset för att diskutera äggdonation så för ett tag sedan ringde mannen och frågade hur det gick. Det var då vi fick veta mitt nya AMH-värde och vi skulle även få en tid för besök, men icke. Nu är det bara 1,5 månad kvar till det sista ivf-försöket. Och denna väntan gör mig tokig. Försöker fylla mina dagar med jobb, lite träning och god mat. Framför Hemnet drömmer jag mig bort till små kalkstensstugor på Gotlands kust. Helst något invändigt renoveringsprojekt som jag kan lägga min tid på... Eller resor till varma länder, spännande kulturer och nya smaker. Att få leva igen och inte bara sitta och vänta i detta gråa slask på att livet ska börja... Ibland fantiserar jag om att jag bara springer rakt ut, tar sats och hoppar från balkongen.

En positiv sak är att jag får ha kvar jobbet fram till sommarn :)