En bitter kvinna är en arg kvinna

Har en liten svacka just nu i det psykiska måendet. Tyckte att det har varit lättare i ett par månader, men den senaste veckan har ångesten varit påtaglig och jag har fått tvinga tillbaka gråten till och från. Blir gråtfärdig bara av att tänka på något som har med barn att göra. Lättirriterad och arg för småsaker till mannens stora förtret (förlåt, älskar dig). 

Min dödssjuka vän har haft några upp och nergångar på senaste. Stressen och pressen är påtaglig av att konstant vänta på någons bortgång. Hjärtat värker av vetskapen att aldrig mer få träffa min vän, att hen bara ska försvinna. Idag fick jag dock en insikt som fått mig att se det ur ett nytt perspektiv och ger mig ett inre lugn. 

Jag tänker att en person som dör är som en heliumballong som plötsligt spricker. Det som är inuti återförenas med "alltet" och flyter ut bland oss, blir en del av oss. 

Försvinner aldrig.