Skäller ut Gud efter noter

Den senaste veckan har jag tillbringat varje ledig stund med att förbanna Gud. Gett hen den ena utskällningen efter den andra. Det kanske hjälpte, för likt ett mirakel har min väns läge stabiliserats. För en vecka sedan såg det mörkt ut. Riktigt mörkt. Typ lever-h*n-några-timmar till-eller-inte mörkt. Men tyvärr är det en progressiv sjukdom och ingen vet hur lång tid h*n har kvar... Jag vill vaka konstant vid min älskade väns sida, men det går inte. Måste arbeta. Dra in pengar. Betala ny hemortsläkare, körkort, utgifter. Jobbar 6 dagar i veckan nu...sen lite hemmajobb kvällstid på det och ta hand om min sjuka vän. Hjälpa till med mediciner, mat, tillskott, sällskap osv. Sen ska man ju vara en bra fru också. Hur nu det går ihop... 

Ville bara säga hej, så ni vet att jag lever. Väntar fortfarande på remiss till hydrosonografin(?) av livmodern. Men jag lever! (tror jag)