"Ditt värde är nu nere på -4,3 pmol".
Sen har jag läst att man måste få ett godkännande från en psykolog för att få göra ÄD så inte det stackars barnet hamnar hos någon galen psykopat.
Iallafall är det skönt att ha satt igång processen, har ju hört att det är rätt långa väntetider. Det som är positivt är att man får tiden till godo som man har varit under behandling och det är ju tre år snart, så har vi tur behöver vi inte vänta allt för länge. Men en donator måste ju matchas med mig och det kan ju kanske ta tid. Jag har ju inte supervanligt utseende då jag inte är helsvensk.
Men nu har jag hunnit smälta gårdagen och jag börjar luta åt att faktiskt betala en ny hemortsläkare för att hinna göra det sista försöket och mannen håller med. Fem månader är så lång tid! Tänk om det krockar med ÄD:n tänker jag? Men allt hänger ju på hur det ser ut i livmodern. Om något fel hittas där så måste ju det åtgärdas allra först och sånt tar ju också tid. Tid, tid, tid... Så evinnerligt trött på att vänta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar