Ovanlig i ovanlighetens land

I obäddad säng med oborstat hår och i väntan på ett par svårväckta äggstockar. Anstränger mig för att inte låta resten av livet glida obemärkt förbi. Fånga dagen! osv. Tick tack den biologiska klockan tickar på. Sveper med handen över telefonen och förbi glider femtioelva barnbilder med kärleksförklaringar under på instagram. Ett rus av lycka, jag är priviligierad på många sätt. Men med ett enormt hål i bröstet och ett tomt eko som studsar planlöst mot väggarna. 

Ett hål som bara kan fyllas med den oändliga kärleken till ett barn.