Wish me luck✌️

Operationsdax!

Peppad, ivrig, rädd och otroligt nervös! Det här kan vara det sista steget jag gör innan jag ger upp på min kropp. Att jag någongång ska få bära ett barn. Funkar inte detta kommer bloggen förvandlas till en annan resa :) 

Mitt liv som Viagra

Okej, nu kommer jag säkert få arga kommentarer men den här bloggen är faktiskt mitt enda ställe för dessa irriterande, onda utlopp som jag måste hålla tillbaka bland folk (annars skulle jag sitta på dårhuset) och då MÅSTE jag skriva allt här istället.

Till mitt försvar kan jag säga att mitt barnlösa jag är en separat del av mitt psyke och vad hon får för sig kan jag faktiskt inte stå för. Det kan låta som att jag inte tar ansvar för mina känslor och som att jag bara är oerhört bitter och ja, det kan mycket väl vara så. Bara hen däruppe vet sanningen.

Så here it goes. Anledningen till att jag inte vill prata om min barnlöshet med människor jag känner är pga att VARJE gång jag öppnat mig för någon så har det kommit fram X antal månader senare att de är gravida i (minst) tredje månaden. I början har jag tänkt att det är en tillfällighet men nu på senare tid så har jag fan blivit förbannad! Jag är som ett vandrande Viagra, ett lusthöjande potensmedel som får män och kvinnor att kasta kondomer och p-piller ut genom fönstret. Aldrig har väl min infertilitetvarit ansvarig för så många barn tidigare. Synd bara att inga av dom är mina. 

Jag ljög, jag drömde, jag segrade?

Var på någon slags återträff med ett gäng tjejer som jag umgicks med på högstadiet. Väldigt trevligt! Det uppdaterades vilt om vad som hänt de senaste 20 åren. Alla hade barn, såklart, och jag kände hela kvällen att snart kommer frågan jag helst inte vill ha. 

"När ska ni skaffa barn?" 

Fan! Hur ska jag komma ur den här rävsaxen tänkte jag, sväljer gråten i halsen och hör mig själv klämma fram "Jag tror inte jag vill ha barn..."

Och hoppades på att denna ofantliga lögn skulle accepteras enkelt. 

Efter detta utbryter det någon slags diskussion mellan parterna om huruvida jag minsann kommer komma med en stor mage om några månader (i wish) till en diskussion om att ALLA faktiskt inte behöver skaffa barn. OM de bara visste. 

Igår natt hade jag en så verklig dröm. Eller dröm var det inte riktigt, utan jag befann mig någonstans mellan sömn och verklighet. I det gränslandet hade jag en inre syn om en pojke, sisådär runt 5 år skulle jag gissa, med brunt halvlångt hår och fantastiskt vackra ögon. Dessa ögon som jag såväl känner igen. Min sambos. Jag förstod inte riktigt var denna syn kom ifrån men jag har fått för mig att det ÄR vår framtida son. En liten inre bild som har etsat sig fast på min hornhinna och får mig att sträva målmedvetet mot mitt mål. Ett barn. 

En kapad livmoder

Allt gick hur bra som helst på inskrivningen och vi gick därifrån fyllda av hopp. Vi fick träffa en annan läkare den här gången så jag passade på att luska lite om kirurgen som ska operera mig. Enligt den läkaren är min kirurg deras bästa och den som är van att operera när tarmar är inblandade. Jag tog även upp min rädsla över att vakna upp och upptäcka att inget hade gjorts eller tagits bort (som sist på Sophiahemmet), men det sa han var väldigt liten risk, då min kirurg är väldigt envis och varker brukar ge sig vid "första, andra eller ens tredje taget" som han uttryckte sig. 

Allt känns så otroligt bra och skeptiska jag börjar verkligen lita på att jag är i goda händer. Drömde även inatt att mina äggledare hade avlägsnats och kände mig så lättad. Helt sjukt egentligen att jag önskar det, de flesta kvinnor gråter då de får ett sånt besked, men för mig känns det som att mina äggledare är kapare och min livmoder är gisslan. Så om två veckor startar projektet att återta kontrollen över min kropp. Kaparna ska förintas och jag ska bli gravid. Så är det.

Gnällspik

Nu har jag gnällt så mycket i den här bloggen så nu kommer ett positivt inlägg. Imorgon ska jag på inskrivning på sjukhuset :D sen är det bara ca två veckor kvar till operation! Om allt går bra kan det finnas en chans att jag kommer kunna bli gravid! Egna eller donerade ägg, det spelar ingen roll längre. Nu MÅSTE det bara vara vår tur. Inne på tredje året av bebisverkstaden nu O.o 

Glad påsk

När girighet sätter stopp för drömmar

Jag tror jag aldrig pluggat så mycket som jag har pluggat ivf de här senaste åren. Har suttit nästan varje kväll och läst studier, trådar om infertilitet, säcktubor, operationer, amh värden, hormonsprutor you name it. Allt för att någonstans kanske hitta en lösning på mitt problem. Mitt största problem med en säcktuba och avancerad endometrios som orsakat sammanväxningar så till den grad att den är riskfylld att operera. Så en natt för ett år sedan satt jag där som vanligt i fåtöljen med telefonen i handen, bläddrandes bland sidor på nätet. Jag har vid denna tid hittat ett preparat, en metod som egentligen är till för att sterilisera kvinnor utan operation, som även har visat sig kunna vara en lösning för såna som mig (det finns en del därute tyvärr). Man går igenom livmodern och placerar en slags spiral i äggledarna som på tre månader gör att den växer igen vid livmodern och hindrar vätskan i tuban att läcka in i livmodern. Görs på en kvart utan narkos. Lyckan jag kände när jag hittade denna lösning var ungefär lika stor som sorgen jag kände när jag insåg att den här "mojängen", som kallas Essure och är uppfunnet av företaget Conceptus, innehöll nickel vilket jag är högst allergisk mot. Varför, varför väljer man att använda nickel i en sån här produkt? Det är något jag aldrig kommer förstå.

Iallafall så sitter jag där och ströletar efter något som jag inte riktigt vet vad det är, kommer in på en sida och BINGO! Mitt hjärta slår snabbare, jag hade hittat något som skulle funka på mig, nämligen ett alternativ till Essure som inte innehöll nickel utan var gjord av silikon kallad ADIANA. Hur kommer det sig att jag inte hittat detta förut? Efter en ytterligare googling förstår jag varför. Adiana hade tagits bort från marknaden knappt ett år innan av oförklarlig anledning. Sen hittade jag den här sidan som förklarar varför:

http://contraception.about.com/b/2012/08/02/do-not-pass-go-adiana-loses-the-game-of-monopoly.htm

I korta drag, företaget Conceptus som tillverkat Essure stämde skiten ur Adiana, eller de drog dem inför rätta. Oklart varför men de ville inte ha konkurrens (personligen tror jag Conceptus blev nervösa pga att Adiana produkten var bättre än deras). Adiana företaget pallade inte alla kostaderna för rättegångarna, gav med sig och tog bort sin produkt från marknaden. Otroligt irriterande för oss som kunde haft en enkel lösning på vårt problem. Så TACK SÅ JÄVLA MYCKET CONCEPTUS nu måste jag troligtvis göra öppen bukkirurgi pga din girighet. Borde stämma er för att ni tagit iväg min möjlighet till barn. Jag hoppas att karman är en bitch och gör sitt.