Jag har börjat äta Progynon för att få livmoderslemhinnan att växa och i veckan blir det besök för att se om den gjort just det. Sen blir det återföring. Brrrr ryser av bara blotta tanken av att ruva. För ruva betyder att Herr Rädsla och Fru Ångest flyttar in mer permanent och de gillar att festa... Mest på nätterna så jag får svårt att sova.
OM embryot överlever tiningen förstås.
Inget svar än på biopsin heller.
Men iaf. Bra lördag! Tjo!
Känns igen. Snart är jag själv där också, inte långt kvar till nästa försök.
SvaraRaderaLycka till!
Kram B
Tack detsamma! Nu ska vi väl få bli gravida och föda ett par gulliga bebisar :)
RaderaJag följer fortfarande din/er resa och fascineras över hur lika våra vägar visats sig vara hittills. Vi har nu hunnit med 5 färska försök utan framgång. Fler operationer och behandlingar. Blivit av med jobbet, skaffat hundvalp och väntar nu på att få sätta in vår första och enda frusna blastocyst. Denna cykel är tanken att jag ska göra en LEI och sen kan man ju bara hoppas att embryot klarar upptiningen. Jag har dock inga större förhoppningar längre. Vi testar i naturlig cykel dessutom så chansen att allt ska klaffa känns liten.
SvaraRaderaJag önskar er varmt lycka till och hoppas att er väg snart tar er till ett bra ställe.
Men åh! Tråkigt att din resa är lik min :( vad är det för operationer du gjort sen sist? Önskar er också all lycka med ert nästa försök. Kram
RaderaFörst och främst fick jag en rejäl infektion med bilaterala tubo/ovarialabscesser pga att en klumpig läkare gjorde en livmoderbiopsi när vätska från säcktuban hade runnit ut i livmodern. Jag låg inne i nästan 2 veckor med intravenös antibiotika och har aldrig varit med om värre smärta. Då insåg dom i alla fall att något behövde göras, så efter det gjordes en rejäl upprensning där säcktuba, äggledare, myom och en hel del adherenser togs bort.
RaderaSedan dess har vi gjort ett försök, men tyvärr utan framgång.
Jag känner att kliniken nog gett upp hoppet om oss. Trots att jag fortfarande får ut bra med ägg och har bra befruktning. Funderar på om vi ska byta klinik till Falun OM vi bestämmer oss för att fortsätta efter detta. Är så otroligt trött på denna ständiga kamp. Hur länge till orkar man?
Ja du, hur mycket orkar man... Jag kommer kämpa på tills alternativet (ett liv utan barn) känns mer lockande än en till behandling. Försök se det som att ni bara gjort ett försök där allt har varit upprensat och där ni faktiskt haft de bästa förutsättningarna. Usch vad mycket vi måste stå ut med :( man blir inte starkare men segare, vardagliga saker som andra klagar över märker man inte alls. Kram på dig!
SvaraRadera