lördag 28 februari 2015

Ledsen

Har börjat blöda mer nu. Så mycket så jag måste ha trosskydd iaf. Känner att jag måste kolla upp detta innan vi gör vår sista ivf. Allt kommer troligtvis bli uppskjutet. Igen. Orkar inte mer motgångar snart.

torsdag 26 februari 2015

Men för i helv***

Nu har det börjat komma rosa från fiffin när jag gör nr 2!? Har ju inte ens hunnit börja med mina Primolut-nor för de ska man börja med på dag 16 i cykeln. Kan det verkligen vara hormonrubbning om jag blöder innan ägglossning? Förstår ingenting och när jag googlar på detta symtom kommer det upp folk som fått missfall som börjar på detta sätt och såklart livmoderhalscancer. 

Med två fingrar kan man ju räkna ut att jag är ju iaf inte gravid så då återstår ju bara ett alternativ av dessa diagnoser :(

Och hela dagen igår försökte jag få en tid hos min Gyn och min ivf Gyn är ju som sagt på semester. Men det finns inga tider! Jag ska ju börja spruta vid nästa mens, men hur ska jag veta om det ens går när man redan börjat blöda? 

Nu ringde jag prick kl 8 och berättade allting om ivf och blödningen, då sa hon att jag fick ringa på måndag och att jag då kunde fråga om en akuttid. 

Jag har väntat 5 månader på att få sätta igång ORKAR inte vänta mer nu!

Blev också inspirerad av Libra att skriva något som är positivt varje gång så man inte bara fokuserar på det negativa :)

Så dagens positiva är: 

Det är fredag! Då brukar det vara skön stämning på jobbet. Och imorgon är det planerat en middag med vänner som inte heller har barn (än). Sen har jag börjat kolla på en serie som heter "Jordskott" på SVT och den är faktiskt rätt spännande! :)

tisdag 24 februari 2015

Skicka iväg sin mens?

Alla mina underlivsproblem har fått mig att fundera på att skicka iväg mitt mensblod för analys i Grekland. De har tydligen experter därborta som kollar bakterier, svamp och dylikt för ett par tusen kronor. Så idag stod jag på Apoteket och höll i en menskopp. Perfekt sätt att samla in blodet på! Någon som använder menskopp? Är det lätt och är det helt tätt? Jag blöder rätt mycket så känner mig skeptisk. 

Äggstocksmolandet håller i sig och inatt blev jag tvungen att ta en alvedon för att få sova. Pillerknaprandet har även fortsatt under dagen. 

Trivs så himla bra på jobbet just nu också. Alla är så snälla och trevliga och idag fick jag en present från min gamla chef som var värd 2000 kr(!) Skickade ett sms och frågade om det blivit nåt fel men tydligen var det en present. Otroligt generöst måste jag säga. Jobbet håller mig på fötterna dessa tider. Är tacksam för att jag kan och ffa orkar gå till jobbet, för vet att många inte gör det. Dessutom måste jag dra in pengar så eg har jag inget val för som konsult får man ingen sjukpenning.

Men iaf mensblod ----> Grekland. Någon som testat?

måndag 23 februari 2015

Onda äggstockar

Ja, det molar, nyper och gör ont så jag har svårt att sova. Det känns precis som jag är mitt uppe i en ivf behandling på dag 10 med Gonal-f. Men det är jag inte, så varför har jag så mycket känningar? Snälla låt det vara äggstockarna som vaknar till liv. För nästa behandling ligger runt hörnet och jag vill gärna få ruva en sista gång med mina egna ägg, ett fint sådant. Vill gärna ha ett litet plus också men det är nog för mycket begärt. 

Har dessutom börjat rasa i vikt. Byxorna sitter inte längre kvar utan hasar sakta söderut. Antar att det var Synarelan som gjorde att jag gick upp. Vill helst inte gå under 50 kg strecket igen, men nu vet jag iaf hur jag ska hålla vikten uppe :) 

torsdag 19 februari 2015

Det är mycket nu!

Idag ringde Gyn upp mig och vi bestämde att jag ska börja med Primolut-nor den 3:e mars och äta i 10 dgr för att slippa mina mellanblödningar, få en bra mens som blöder ut all gammal slemhinna, och bygga upp en helt ny fin inför sista ivf:n som blir nästa månad! Halleluja! Trodde aldrig den här tiden skulle komma. 5 låååånga månader har snart gått och jag har nästan blivit knäpp på kuppen. Och på det fick vi en kallelse till återbesök inför ÄD! Vi får räkna vår kötid ifrån den sista återföringen vilket var i juni förra året. Vet inte exakt hur långa köerna är för ÄD men uppfattade det som runt ett år när jag pratade med kuratorn i telefon. Så om vi har riktig tur får vi göra vårt försök precis innan eller efter semestern i sommar. Kan inte fatta det ännu, men det kan vara vår chans till ett barn. På riktigt. Inte med mina låtsasägg som vi tragglat med i alla år. Inte ETT enda har fastnat vilket är ett f*cking skämt! Först kunde de inte fastna pga säcktuban. Sen när den var borta blev äggen för dåliga. Ett moment 22 på ett annat. Det är som att det inte är meningen att vi skulle få ett barn. Som att naturen jobbar emot allt vad det kan? Men nu ligger vi steget före, en ung tjejs ägg in i min kropp. BOM! (=baby)

måndag 16 februari 2015

Äggdonationstankar och frågor

Vaknade tidigt imorse med återkommande kramper i magen. Förstår inte riktigt vad det kan vara men igår kväll tog jag Dyxofermen på tom mage så funderade på om det kunde ha något samband. Iallafall sjukskrev jag mig idag OM det skulle vara magsjuka så idag har jag haft massor av tid att tänka på just detta med äggdonation.

Det är lätt att bara kasta sig in i saker när man är desperat utan eftertanke, har jag märkt, de här barnlösa åren. Hela tiden vill man vara på "G" med nästa behandling och planering. Vakuumet där mittemellan är det man fruktar mest av allt. Men här är mina tankar om äggdonation:

Positivt

* Större chans för oss att faktiskt få ett barn
* Det kommer vara min mans genetiska barn
* Jag kommer få uppleva en graviditet
* Barnlösheten och att känna sig utanför samhället kommer vara ett minne blott
* Ett nytt liv väntar oss!
* Jag vet att jag kommer älska det lilla barnet över allt som finns

Negativt

* Barnet kommer inte ha några likheter med mig (om det är negativt eller positivt vet jag iofs inte)

Det positiva överväger ju såklart det negativa eftersom jag troligtvis ändå aldrig kommer kunna få ett genetiskt barn, men det finns också en oro inför situationer som kan uppstå när ett barn inte är lik sin mamma. Att tex bekanta som man inte känner så väl, som inte vet om äggdonationen, kommenterar och undrar varför barnet är så olikt mig utseendemässigt. Hur hanterar man det? Är det bäst att bara vara helt öppen med det inför alla som undrar eller låtsas man som att det regnar? Jag tycker att folk i allmänt egentligen inte har med det att göra, men om det blir så tydligt att det inte är mitt genetiska barn? Jag kommer ta upp dessa frågor med kuratorn, men vill framförallt höra från andra som fått barn genom äggdonation och hur de har tänkt kring detta och om det uppstår situationer som man kanske inte hade tänkt på innan? Berätta gärna isf.

söndag 15 februari 2015

Bloody Valentines day

Japp, mer blod. MYCKET mer blod och mensvärk. Så det var nog mensen som kom igång igår. Tur att jag hann med undersökningen i fredags! De här månaderna flyger verkligen förbi. Det är skönt att tiden går fort när man väntar, men det är även lite stressande när det gäller det övriga livet. Min sjuke vän som inte har alltför lång tid kvar bl a. Där vill jag bara att tiden ska gå i ultrarapid så h*n får så mycket tid som möjligt. Nästa mens börjar jag med Gonal-f. Helt sjukt att det gått nästan fem månader!

Nu gör mannen iordning ett bad till mig och sen ska vi gå en långpromenad hem till svärmor på mysmiddag. 

Tänker på er alla som kämpar. Unna er saker för själen ofta <3