och så levde de lyckliga i alla sina dagar...

                     ~The End~

Vecka 29!

Och har precis köpt min första baby-grej. Inget gulligt baby-set med kläder eller så utan ett jättetråkigt men praktiskt skötbord som man monterar på badkaret. Men sån är jag 🙂

Min man och jag upplever just nu genuin lycka för första gången på många år. Från att ha varit gravt deprimerad så har det tagit ett tag att vakna upp från detta och nu börjar vi förstå att vi faktiskt kommer bli föräldrar. Helt plötsligt får världen färg, jag hör hur vackert fåglarna kvittrar, människors leenden, en ljummen vind, den varma solen. Från och med nu bor inte längre sorgen i mitt hjärta. Och jag är så värd det! Lika mycket som alla andra som kämpat och fortfarande kämpar. Ge inte upp! För med ett öppet sinne kommer vi alla nå vårt mål, på ett eller annat sätt. Våra drömmars barn ❤️

Vecka 25!

Tiden rusar fram. Hinner inte med, har inte köpt någonting. Inte en strumpa. Vad behöver en nyfödd? Så svårt att mentalt ställa om från ofrivilligt barnlös till att kanske bli mamma. Det har varit min identitet i så många år, när kommer jag sluta känna så? När kommer jag våga köpa mitt första babyplagg? 

Imorgon kanske. 

Vecka 16!

Och fick precis veta att det är en liten pöjk i magen 👶🏻❤️ som i min dröm jag skrev om för längesen i bloggen.

Utdrag från bloggen april 2014: 

Trodde jag aldrig skulle få uppleva den här dagen... Trägen vinner! Tillslut 🙂 

Ett positivt inlägg

Jag är ledsen att jag varit dålig på att uppdatera. Efter det sista minuset så gick jag in i ett hårt skal som jag varit livrädd för att krackelera. Det händer så lätt när man skriver i bloggen nämligen. Här måste man ta tag i allt det som gör ont... Och det har jag inte orkat. 

Jag tänkte, att nästa gång jag skriver i bloggen ska det vara någon positivt. Jag VÄGRAR skriva ett enda inlägg till om ett misslyckande. 

Jag har själv läst många ivf bloggar och många, ja faktiskt de allra flesta, får ett lyckligt slut. Men då och då stötte jag på bloggar där det aldrig lyckades, eller, bloggen uppdaterades iaf inget mer. Och jag kände väl att, jo det är så min blogg kommer bli. En lång kamp som aldrig fick ett lyckligt slut. 

Jag har en liten annorlunda historia att berätta. Jag kommer göra det en dag. Den dagen jag håller våra drömmars barn i mina armar ska ni få veta allt! Det lovar jag :) 

Men just nu vill jag berätta att vi fått vårt första plus. Le petit plus. 

ÄD 2 testdag

Tomt i rutan och tomt i själen. 

ÄD 2 ruvardag 11

Det rosa försvann men nu har jag ont i magen till och från. Mensvärk? Svårt att veta när man är så fullproppad av hormoner. Har valt att tänka att det är tappen som blöder när jag kommer åt med lutinustabletten. Eftersom jag blödde vid ET bara av att doktorn torkade av tappen borde jag ju göra det när jag råkar komma åt?? 

Sista ruvarveckan framför mig och den brukar vara jobbigast... Känner mig helt matt, ligger som en död säl och stirrar apatiskt framför mig varje kväll. Hur mycket orkar man innan man blir knäpp undrar jag? 

Önskar er en mysig 2:a advent.